Semestern slut

Bild från färjan vi Svanesund. Som vanligt är det den duktige fotografen Klas som har tagit bilden.

Så var då semestern slut. Jag hörde av en expert på radion att de flesta upplever en psykisk knäck ungefär tre dagar in på den första arbetsveckan. Jag väntar fortfarande på den. Experten sade också att det är osannolikt att man kan lagra vila mer än möjligtvis några veckor. Det var ju skönt att höra. Man behöver inte känna sig pigg efter semestern, utan glåmig och trött.
Skämt åsido handlar det säkert om hur man har tillbringat sin semester. Man kan ha stressat sig egenom den. Man kan ha försummat att använda tillfället för att hitta nya tankar och infallsvinklar på sitt liv.
I mitt fall handlar det om en vag känsla av otillfredsställelse som säkert har att göra med det sistnämnda. Jag hittade inte min drömkvinnan på den här semestern heller. Henne som jag kan se djupt in i ögonen och uppleva en djup ömsesidig förståelese inför livets allvar med. "Och våra blickar möttes, själ mot själ vi tysta står" som Harry Martinson skaldar. Jag har inget bestämt skönhetsideal. Hon kan vara smal eller tjock, lång eller kort, svart eller vit.
Jag är inte särkilt förvånad. Jag har inte hittat min drömkvinna på tidigare semestrar heller. Men ändå känner jag mig besviken med sting av bitterhet.
För att försöka förstå mig själv återgår jag till nya tankar och infallsvinklar på mit liv. Den där kvinnan som jag söker är endast dröm och dikt och kommer aldrig att ta fast form i verkligheten. Hon finns i min drömmar. I verkligheten finns bara jag av kött och blod och verkliga kvinnor av kött och blod.