Utflykt till Julmarknaden på Dagsnäs Slott

I går var jag, Klas och Kristina på en dagsutlykt till Dagsnäs slott vid Hornborgasjön utanför Falköping. där fanns det bara en trana men väl en julmarknad.

Klas och jag började med att avnjuta en viltfärsbiff på hjort med tranbärssås, kokt potatis och en julmust därtill i den fina restaurangen, inredd i det gamla slottsköket. Kristina som är vegetarian gick direkt till julmarknaden.

Jag var inte på köphumör så det roligaste tyckte var att ta kort på den historiskt intressanta miljön.
Kristna däremot var på köphumör. Hon inhandlade ost, exklusiv hjortronsylt, en hemvävd bordsduk från Lyckornas väveri mellan Falköping och Skara m.m.
Vi avslutade utflykten på Falbygdens ost där kommersen var i full gång.
Hemma igen varvade vi ner med att titta på två långfilmer. Kvinnostaden av Federico Felini. som är en favorit för Klas och mig och den lite mer mysrysiga filmen Wolf med Jack Nickolson och Michelle Pfeiffer som vi uppskattade alla tre.

Läs även vad Klas har att berätta om utflykten.

Ute i trafiken

I trafiken måste man vara försiktig. Fastna inte med blicken på ovesäntligheter utmed vägen.
Vad kan detta vara? Ett indiantält?

Energitjuvar

Vinnande svar till tävlingen- Vad säger gubbarna i bilden Energitjuvar.

Göteborg sett från Hisingen.

Jag tycker om denna bild, fastän jag inte är någon skicklig fotograf, så jag visar den en gång till. Bilden är tagen vid Linholmen med utsikt över Göta Älv in mot stadens centrala delar.

Det var ju Carl Michael Bellman som skrev episteln Stolta Stad som är en favorit för mig.

Han skrev ju visserligen om Stockholm, men jag tycker att den passar lika bra på Götet och den här bilden.

,

Blandade känslor.

Denna bild ger mig blandade känslor. Först skrattar jag till. Är det två gamla kompisar som har kul, varav den ene har en lite mer agressiv läggning. Skrattet fastnar i halsgropen.
Gamla människor återskapar händelser från 20-de århundratet.

Var en källa!

Var en källa, som ger ut

spegla dig i källan

där är du skön,

där liknar du Maria.

Frans Kafka

Det var en gång en man från landet som ville vinna inträde i lagen. Utanför porten till lagen står en vaktpost. Innanför porten finns ännu en port med en vaktpost och därefter ännu en. Vaktposten säger till mannen att han just nu inte kan bevilja honom inträde. Mannen tänker sig för en stund och frågar så, om han alltså kan komma in senare. "Det är möljigt", säger dörrvaktaren, "men inte nu". Han ger mannen en pall att sitta på och åren går. Mannen åldras och ställer ibland frågor till vaktposten, han får veta att denne är mäktig men inte ens står ut med anblicken av den 3:dje vaktposten innanför honom.

Till slut är mannen grånad och kutryggig. När han känner att han ligger på sitt yttersta vinkar han till sig vaktposten en sista gång. Denne går leende fram till mannen. Du är omättlig säger han.

Mannen säger att han nu suttit en hel livstid och väntat på inträde i lagen. Hur kunde det komma sig att ingen annan under denna tid kommit och begärt inträde i lagen?

Vaktposten ryter då i den nästan döve mannens öra- den här dörren är endast öppen för dig, nu går jag och stänger den.

Den här historien som jag återberättar ur minnet är ju skriven av Frans Kafka och ingår i romanen Processen. Men jag tycker också att den känns som en vandrigshistoria förd från mun till mun i generationer.

På upptäckarresa med Carl G. Jung

Läkaren och forkaren Carl G. Jung var på upptäcksresa. Han mötte ett naturfolk som satte saliv på sina fingertoppar och utförde en rit vid soluppgången. När han frågade varför dom gjorde så svarade dom att de alltid hade gjort så. Efter några fler frågor framgick det att dom gjorde det för att prisa Mungu. Vem var då Mungu? Carl Jung frågade om solen var Mungu. Då skrattade de och sa- nej, solen är inte Mungu, själva soluppgången är Mungu.

Den här historien har fastnat i mitt minne sen jag läst boken Människan och hennes symboler, skriven av honom själv och hans elever i ett försök att göra hans forsknig begriplig för utomstående.

En annan bok som väckt mitt intersse är Människan och djuren. Där berättas om hästen, hunden och kattens betydelse i vårt undermedvetna. Det vore ju konstigt om inte dessa djur som levt i människans närhet under årtusenden inte skulle uppträda som arketyper i våra drömmar.