En tidig Clapton

The Yardbirds With Eric Clapton Louise 1963.
En mycket ung Eric Clapton. Men man anar, inte minst på hans kroppsspråk, under gitarrsolot att här är det en kille som vill något lite extra. Som kanske kommer att gå långt. Märkligt detta att vissa har gåvor som sätter prägel på en människas liv -ger ett slags mening till det. Andra har betydligt svårare att hitta något orginellt eller speciellt med sig själva. En klen tröst är kanske att Eric Clapton berättat att han trots all beundran ofta känt sig mycket olycklig med ständiga sjävmordstankar.
Det som verkligen skänker livet en mening låter sig inte uppenbaras så lätt.

Carpe Diem och Vanitas

Eftersom jag varit sjuk en tid har tid funnits att ägna sig åt exisensiella frågor i Wikipedia hittade jag dessa två begrepp som kan sägas utgöra varandras motsats. Carpe diem (fånga dagen) -att leva i nuet, ägna sig åt den skapande leken. Vanitas (latin för 'fåfänglighet' eller 'tomhet') Hur är det med mer osunda aktiviteter som att gå på krogen eller röka?



Släktskap.
På grund av min sjukdom sömnapné använder jag mig av en "antisnark -mask" för att få min djupsömn utan ständiga uppvaknanden. Jag känner jag en viss "släktskap" med denna varelse. Är det inte något slanglikt som utgår från näsan på honom?
Denna fantasieggande varelse är från filmen Alien och får här även representera Carpe Diem och Vanitas. En utomjording och rymdfarare. Till synes sitter han död vid sitt manöverbord. Jag vände mig till min bror som är något av en Alien -specialist för att få veta mer om denne "rymdpolare". Han skriver:
"Polaren i fråga är vad som är kvar efter en i besättningen på ett havererat rymdskepp på en gudsförgäten planet. Besättningen på rymdfärjan Nostromo lockas ned på denna planet av en nödsignal. Eller är det en varningssignal?  ”Polaren” tycks ha växt ihop med både sig själv och med den stol och/eller maskin han verkar sitta i. Det hela är ganska trassligt och kan inte ha skett över en natt. Vi kan anta att han har haft god tid på sig att vänja sig".