Nu ska jag skriva litet om mina två bloggar; Här är jag och Doris. Av en tillfällighet blev det två bloggar när jag började, en vit och en svart. Idén föddes att i den vita bloggen skriva om lite mer vardagliga saker , och i den svarta försöka beskriva upplevelser i mitt undermedvetna såsom drömmar; den mörklagda delen av mig själv. Jag fick beröm av min bror som efter ett tag tyckte sig se ett intressant spänningsfält emellan dessa bloggar.
När det gäller den svarta bloggen, med namnet Doris, har också en poet inspirerat mig nämligen författaren och nobelpristagaren
Harry Martinson och då i synnerhet hans rymdepos
Aniara, en revy om människan i tid och rum. Redan i det första inlägget har jag med hjälp av ett ritprogram försökt att avbilda
Doris, detta kvinnonamn som har flera underbetydelser i boken. Så hela bloggen vilar på något sätt på en bild av en kvinna med breda höfter. Kanske är det en modergestalt.
Dock representerar inte denna kvinnogestalt det högsta stadiet av
Anima, d.v.s. kvinnan i mannen, i dess fyra stadier, möjligtvis det tredje stadiet. Det högsta stadiet kan enligt läkaren och psykoanalytikern Carl Jung representeras av Pallas Athena eller Mona- Lisa. Jag tänker på Miman i Aniara som visserligen är gjord av människohand men samtidigt är ett kvinnligt väsen med förmåga att ta in bilder och dofter från universum. Något av en superdator med ett känsloliv.
Tidigt kom jag till Göteborg i den båt som vi kallar livet och som vi bara delvis själva styr.
Mycket vatten har flutit i Göta Älv sedan jag kom hit. Liksom färgkarlen i boken Siddharta som åldras vid floden, åldras jag sid Göta älv, med vattnet i ständig rörelse kring båtens skrov.
