Glada musikanter

Min kompis Klas var på Operan och såg Trollflöljten. När han kom hem var han tvungen att "duscha av sig" med med John Coltrane. Jag förstår vad han menar- det kan faktiskt bli lite för mycket av en genre. Själv såg jag på Charlie Parker i Jazzens historia. Där berättades det att han levde tre liv samtidigt. Den som musiker- den som narkoman och den som gift man med familj. Snacka om utnyttjande av dygnets alla 24 timmar. Människor med talang är ofta märkliga. Musik behöver däremot inte vara märkligt eller märkvärdigt. Här spelar Benny Goodman och Gene Krupa m.fl. Sing sing sing. Här är det spelglädjen och energin som gäller. Det är jazz men också världens bästa dansmusik.

Missnöje med facket

I dag diskuterade vi facket i personalrummet. Våran arbetsplats, inom bussbranchen, ska i stort sett halveras till sommaren enligt lagen om offentlig upphandling. Detta gäller både medarbetare och arbetsledare. Jobben finns kvar men då i andra företag. Vilka ska gå? Facket hävdar LAS (Lagen om anställningsskydd) vilket ju är enlag och inte ett fackligt avtal. Här finns många orsaker till menings skiljaktigheter. Vad kan räknas som en arbetsplats inom ett större företag. Våran arbetsplats består av många mindre enheter.
Facket står inte högt i kurs i personalrummet. - Här har jag betalat fackföreningsavgift och nu ser dom till att jag får sparken. En äldre förare som jobbat här några och har många år inom yrket, men vid ett annat företag, kan alltså inte tillgodoräkna sig dem här. Flera åsikter- Las är något förlegat- vem vill jobba på ett företag med bara gamlingar- släpp in ungdomarna- de äldre kan erbjudas förtidspension.
För att mildra det stora missnöjet en smula säger jag, som fackombud, att orsaken att vi över huvud taget diskuterar vad som är rättvist har med den långa traditionen av facklig kamp att göra. Arbesgivaren kan inte sparka folk godtyckligt utan måste förhandla.

Kraften i orden

I dag känner jag mig verkligen nere- har dödsångest -lyssnar på Arthur Rubinstein spelandes Chopin i axess- kanalen. Jag kommer som så många gånger tidigare att tänka på min favoritpoet Harry Martinson, Aniara och kraften i orden:

De sista timmarna av människotid

mot lågan vände sina ögons fråga.

Så satt på jorden mången fånge vid

sin sista lampas ljus och såg dess låga

och hörde hur plutonen ställde upp

där utanför där murens hårda sten

snart skulle spegla skottens mynningssken.

Dessa ord skrevs på 1950- talet Vi närmar oss slutet av rymdeposet Aniara och Harry Martinson sammanfattar berättelsen. Han ger också en genialisk beskrivning- spegling av tiden efter andra världskriget och det uppblossande kalla kriget. Jag förmodar att man inte kände till så mycket om fångläger, Gulag, och de enorma övergreppen på civilbefolkningen i dåvarande Sovjetunionen. Ändå känns det som det är detta Harry Martinson tänker på. Han reste i sovjetunionen under 30- talet som kommunist med rötter ur arbetarklassen, men han tyckte inte om det han såg. Sista versraderna lyder:

Ty rymdens grymhet övergår ej människans.

Nej människors hårdhet tävlar mer än väl.

Fånglägerscellens ödslighet på jorden

har tungt sin stenrymd välvt kring människans skäl,

när kalla stenar stumma hördes svara: här härskar människan. Här är Aniara.Hiroshima 1945

Vid en bensinmack

Här står vi vid en bensinmack- jag och Kristina, fru till min kompis Klas som tagit kortet. Kristina ser lite otålig ut- kanske lite trött på dessa eviga kaffe och rökpauser. Det var några år sedan. Vi var på väg till Skara för att titta på en konstutställning. Det blev även tid till att gå in i Domkyrkan.

Nyårskonsert från Wien

Nyårrskonsert från Wien. Jag rörde penseln fritt över papperet till en Wienervals- därav detta konstverk- kanske något för Museum of modern art.