Vad sa dom?

En dag vid Biskopsdammarna

Eller den dagen då Klas plötsligt försvann och dök upp i Jalta

Julefrid och en omtumlande diskussion

Så var julen till ända för den här gången, eller överstökad om man så vill.

Själv har jag varit inblandad i en omtumlande dikussion om vad som är okej att lägga ut på nätet. Det gäller naturligtvis i första hand bilder på människor, men även omgivning som hus och lägenheter, och det man skriver om människorna i sin omgivning.

Regel 1 är naturligtvis att man måste fråga de inblandade om lov innan man lägger ut en bild. När det gäller texten bör det fungera som vilken tidning som helst, man är ansvarig för innehållet. ( det sista skrev jag efter att ha fått en första kommentar)

Mitt intryck är att vad som är okej skiljer sig lite mellan olika länder. Jag känner till bloggar i USA där bloggaren lägger ut mängder av bilder på sig själv, mannen eller hustrun, från resor, på vänner och bekanta, fester, tjusigt inredda rum, hus från insidan och utsidan. Här måste ju finnas en tyst överenskommelse om vad som kan accepteras. Det finns ju också en risk att man blir påverkad av vad som gäller där.

Och julefrid över nejden råder.

Besök från Fagersta

I helgen var min bror med fru och barnbarn här på ett trevligt besök. Vi åt pasta med grönsaksbiffar och en härlig sallad.

Därefter gick Sten till Moskén och jag och Gittan tog en promenad tillsammans med barnen till Keillers park vid foten av Ramberget. Vi passserade två män som spelade schack med halvmeterhöga pjäser på en stor spelplan ute på gården. De utväxlade ord på jag tror det var sebokroatiska. Detta tyckte den äldsta pojken var spännande. Jag lockade med att det fanns fisk i dammen i parken för att skynda på, så sprang vi ikapp.

Framme vid parken visade sig att det inte fanns något vatten i dammen så någon fisk blev det inte. Men det fannas en lekpark med spännande redskap som tur var. Birgitta berättade att i Peking, där de varit besök, fanns även redskap för vuxna i lekparker, troligtvis i syfte att träna musklerna. Vi förskte också häva oss i en tvärgående stång men armarna kändes som gjorda av tuggummi.

Gittan ringde till Sten och konstaterade att han hade återvänt till min gård- ja , så är det att ha en fru. Vi skyndade på stegen och väl hemma såg jag Sten sysselsatt med att lägga några trädgårsstenar tillrätta. Det är bra att använda tiden till någor vettigt medan man väntar.

Jag tog några fotogrefier och därefter tog vi farväl.

Utflykt till Julmarknaden på Dagsnäs Slott

I går var jag, Klas och Kristina på en dagsutlykt till Dagsnäs slott vid Hornborgasjön utanför Falköping. där fanns det bara en trana men väl en julmarknad.

Klas och jag började med att avnjuta en viltfärsbiff på hjort med tranbärssås, kokt potatis och en julmust därtill i den fina restaurangen, inredd i det gamla slottsköket. Kristina som är vegetarian gick direkt till julmarknaden.

Jag var inte på köphumör så det roligaste tyckte var att ta kort på den historiskt intressanta miljön.
Kristna däremot var på köphumör. Hon inhandlade ost, exklusiv hjortronsylt, en hemvävd bordsduk från Lyckornas väveri mellan Falköping och Skara m.m.
Vi avslutade utflykten på Falbygdens ost där kommersen var i full gång.
Hemma igen varvade vi ner med att titta på två långfilmer. Kvinnostaden av Federico Felini. som är en favorit för Klas och mig och den lite mer mysrysiga filmen Wolf med Jack Nickolson och Michelle Pfeiffer som vi uppskattade alla tre.

Läs även vad Klas har att berätta om utflykten.

Ute i trafiken

I trafiken måste man vara försiktig. Fastna inte med blicken på ovesäntligheter utmed vägen.
Vad kan detta vara? Ett indiantält?

Energitjuvar

Vinnande svar till tävlingen- Vad säger gubbarna i bilden Energitjuvar.

Göteborg sett från Hisingen.

Jag tycker om denna bild, fastän jag inte är någon skicklig fotograf, så jag visar den en gång till. Bilden är tagen vid Linholmen med utsikt över Göta Älv in mot stadens centrala delar.

Det var ju Carl Michael Bellman som skrev episteln Stolta Stad som är en favorit för mig.

Han skrev ju visserligen om Stockholm, men jag tycker att den passar lika bra på Götet och den här bilden.

,

Blandade känslor.

Denna bild ger mig blandade känslor. Först skrattar jag till. Är det två gamla kompisar som har kul, varav den ene har en lite mer agressiv läggning. Skrattet fastnar i halsgropen.
Gamla människor återskapar händelser från 20-de århundratet.

Var en källa!

Var en källa, som ger ut

spegla dig i källan

där är du skön,

där liknar du Maria.

Frans Kafka

Det var en gång en man från landet som ville vinna inträde i lagen. Utanför porten till lagen står en vaktpost. Innanför porten finns ännu en port med en vaktpost och därefter ännu en. Vaktposten säger till mannen att han just nu inte kan bevilja honom inträde. Mannen tänker sig för en stund och frågar så, om han alltså kan komma in senare. "Det är möljigt", säger dörrvaktaren, "men inte nu". Han ger mannen en pall att sitta på och åren går. Mannen åldras och ställer ibland frågor till vaktposten, han får veta att denne är mäktig men inte ens står ut med anblicken av den 3:dje vaktposten innanför honom.

Till slut är mannen grånad och kutryggig. När han känner att han ligger på sitt yttersta vinkar han till sig vaktposten en sista gång. Denne går leende fram till mannen. Du är omättlig säger han.

Mannen säger att han nu suttit en hel livstid och väntat på inträde i lagen. Hur kunde det komma sig att ingen annan under denna tid kommit och begärt inträde i lagen?

Vaktposten ryter då i den nästan döve mannens öra- den här dörren är endast öppen för dig, nu går jag och stänger den.

Den här historien som jag återberättar ur minnet är ju skriven av Frans Kafka och ingår i romanen Processen. Men jag tycker också att den känns som en vandrigshistoria förd från mun till mun i generationer.

På upptäckarresa med Carl G. Jung

Läkaren och forkaren Carl G. Jung var på upptäcksresa. Han mötte ett naturfolk som satte saliv på sina fingertoppar och utförde en rit vid soluppgången. När han frågade varför dom gjorde så svarade dom att de alltid hade gjort så. Efter några fler frågor framgick det att dom gjorde det för att prisa Mungu. Vem var då Mungu? Carl Jung frågade om solen var Mungu. Då skrattade de och sa- nej, solen är inte Mungu, själva soluppgången är Mungu.

Den här historien har fastnat i mitt minne sen jag läst boken Människan och hennes symboler, skriven av honom själv och hans elever i ett försök att göra hans forsknig begriplig för utomstående.

En annan bok som väckt mitt intersse är Människan och djuren. Där berättas om hästen, hunden och kattens betydelse i vårt undermedvetna. Det vore ju konstigt om inte dessa djur som levt i människans närhet under årtusenden inte skulle uppträda som arketyper i våra drömmar.

Stralsund

Så är då söndag och vintertid igen. I veckan såg jag ett viktigt program, Uppdrag granskning som produceras i huset nedan. I Sverige finns det människor som tar ett jobb 7 nätter i veckan. De får betalt för tre timmar men jobbet tar i själva verket 7 till 8 timmar att utföra, i det här fallet städning av ett restaurangkök. Jag tänker på hur det är att städa mitt eget kök. Dessutom tänker jag på filmen Metropolis av Fritz Lang där en liten överklass rider på hästar över gröna ängar medan slaveri råder i fabrikerna i underjorden.

Kanalhuset.

Så är jag framme vid det nya radio och tv- huset i närheten av Lindholmen. Futuristiskt- inte sant. Vem är jag i mediabruset?

Höstfärger

På väg till det nya radiohuset, som hade öppet hus passerade jag Keillers Park och såg att hösten nu satt igång på allvar.

Ny blogg ser dagens ljus

Hej!
Nu har jag kommit igång igen. Det krånglade sig med den gamla.