Känner att det är så lätt att hamna i en klichéartad beskrivning.
Vem är jag? 50+ (trött fet och 50)- nej- inte riktigt så- har haft många tidigare relationer som varit roliga så länge de varat. Tycker att mitt liv ofta bestått av knoppar som inte riktigt har haft rätt jordmån för att slå ut. Ur den synvinkeln känner jag mig mer som Yin- jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga i kinesisk filosofi:
Yin, som är det svarta, symboliserar jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga.
Yang, som är det vita, symboliserar himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga.
Den kända cirkeln i svart och vitt- symbolen för Yin och Yang- två ytterligheter som tillsammans bildar en helhet tycker jag om och har lätt för att ta till mig. Den här kinesika filosofin kan tyckas vara föråldrad men syftar antar jag på den manliga och kvinnliga principen- något som vi har i oss i olika hög grad. Kvinnan i mannen och mannen i kvinnan- anima och animus enligt Carl Jung.
Här står jag i dag- sköter mitt arbete som busschaufför- och väntar på lönen. Drömmer om att hitta en själsfrände- sig själv lär man ju känna först tillsammans med någon annan.
