Nils Ferlin och kognitiv terapi

Nils Ferlin m.fl. diktare används i kognitiv terapi (se länken)
Med många kulörta lyktor
(ur Med många kulörta lyktor (1944))

Med många kulörta lyktor jag gick mig i världen ut.
De slocknade - ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.

Jag stannade - högst förlägen,
- allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans

och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år
förutan kulörta lyktor.
Det är ganska svårt - men det går.

Kafka i återsken.

Jag lever i en värld beskriven av Franz Kafka. Vad återspeglar jag i texten? Om jag skulle återberätta något av vad Kafka skrivit- vad skulle då vara vesäntligt för mig?
Slottet
"Med blicken mot slottet gick K vidare, intet annat upptog honom. Men när han kom närmare blev slottet en besvikelse, det var ju i själva verket en liten ynklig stad för sig av små hopgyttrade bystugor..."

Så läser jag återigen Slottet av Franz Kafka. Det är få böcker som tilltalar mig så mycket. När jag läser den sjunker jag in i ett behagligt nästan hypnotiskt tillstånd mellan vakenhet och sömn. Berättelsen om Josef K som kommer som främling till byn vid slottsbergets fot, i det greveskap där han blivit anställd som lantmätare. Den feodala miljön med en järnridå mellan överhet och underklass, relationerna med människorna i omgivningen såsom kvinnan- Frieda och de två mehjälparna, känns bekanta från mitt eget liv. I yttre mening har jag inte mycket gemensamt med Franz Kafka som person- ändå ligger hans berättelser om utanförskap och att på ett avgörande sätt kunna påverka sin situation- mig så så nära om hjärtat. Mina tankar kretsar ofta kring hans böcker-Slottet, Processen och den oavsutade Amerika- tillsammans även kallade Ensamhetens Trilogi.

Tjo vad det var livat...

I går var jag ute och rullade hatt med Gustav igen. " På Arendorffs tid fick man andas och med grevar och friherrar blandas" skaldar Nils Ferlin, och kanske någon kung emellanåt.

Maten var bra-

Söndagmorgon och jag letar efter favoritdikter i min bok Den svenska lyriken med dikter av Nils Ferlin dikter. Ur diktsamlingen Med många kulörta lyktor som som kom ut 1944 hittade jag en dikt om månen. Den heter Maten var bra- och passar bra till min lilla fotofiltreteckning som jag gjorder en gång. Den börjar så här:

Maten var bra i mitt fattighus
men jag grubblade så på guds båda ljus.

Det stora lyste i dagen klar:
det tyckte jag ganska bakvänt var.

Jag hör Ferlins stämma genom texten- hans betoningar och pauseringar. Den fortsätter:

Det lilla lyste i nattens djup
kring dolda klyftor och glömda stup.

Envar som vilse i skogen gick
så mycken hjälp av det ljuset fick.

Och de som reste på stormigt hav
fick även lisa och hugn därav.

Ferlin får mig att känna den där inre enigheten- ett lugnt accepterande av eländet och alla motsridiga känslor inom mig. Enigheten ger en styrka. Några versrader till:

Så vilsamt var det och anspråkslöst
och milt mot allt som var undanföst.

Det lilla ljuset var månens ljus
det talte jag till i mit fattighus.

Det talte jag till i min ensamhet
medan vindarna drog över myr och vret.

Och vad störde det mej om jag ej fick svar
när mitt tarvliga rum som försilvrat var.

Ser att dikter som Med många kulörta lyktor är ett hjälpmedel i kognitiv terapi.

Ser även vad Klas har skrivit i dag. Interssant beskrivning av kärlek- tema med variationer.

Zonen

Här har jag prommenerat ofta. Runt mossen vid Slätta Damm. Den väcker ofta vaga minnen av filmen Stalker av Andrei Tarkovsky. Vinden som tar tag i lövkronorna på sommaren. Nu ligger naturen i vinterdvala.
(I filmen ger sig tre män- en författare, en professor och så Stalker, en vägvisare och person med sällsamma egenskaper, in i en av myndigheterna avstängd zon. Vad har hänt där? Ingan vet. Rör sig sällskapet i cirklar eller framåt? Männen kommer allt längre in i zonen under ledning av vägvisaren.)