Minnesbilder av 1960- talets musik

Nätet och i första hand Youtube gör det möjligt att återvända till den tid av livet då man som mest lyssnade på musik- i mitt fall på 1960- talet.
Förbleknande bilder av ett decenium. Det är jämt 40 år sedan 1960- tal gick över i 1970- tal. Ändå är minnena från 60- talet många och starka- ofta handlar dom om livslust- vad man finner som orsakar denna livslust. Inte minst när det gäller musik. Det är väl tämligen oomtvistat att den musik man lyssnade på i tidiga tonår är den som man tycker är den bästa livet ut. Jag var mellan 6 och 16 år detta årtionde. Mitt kommande vuxenjag var fortfarande löst och fombart som lera.
En stor händelse detta årtionde var när en satelit- Telstar för första gången sände direktsända bilder mellan USA och Europa. Detta firades med att Beatles spelade All you need i love tillsammans med the Royal Philharmonic Oschestra direktsänt nyåret 67- 68.

Bild trycker på bild bak ögats lins*.
Dom suddiga svartvita bilderna och den dåliga ljudkalitén. Det är helt ok, det förstärker bara minnen av en tid med repiga singlar och tv- apparater med dålig mottagning som man då och då fick dunka på för att få en bättre bild.. 60- talets största hit har den kallats A whiter shade of pale
med Procol Harum. Inte så konstigt med tanke på att Guds egen kantor Johan Sebastian Bach
har komponerat riffet. Så började min orgie på Youtube i morse. En liveversion, ofta en gammal tv- inspelning och en studioversion med betydligt bättre ljud. Oftast är liveversionen roligare att titta på.
Därefter letar jag efter något mer rytmiskt och en lättsammare inställning till livet. Summer in the city (cool cat looking for a kitty) med Lovin spoonful.
Så vet jag inte varför jag kommer att tänka på Spencer Davis group. Jag lyssnar först på Gimme some lovin´, Keep on running och Dust my blues. Jag fastnar slutligen för I´m a man. Här är en tät och svettig soulstämmning. Steve Winwoods energirika röst.
Hammonorgeln.
Och så en hyllning till Hammondorgeln som användes både av Procol Harum och Spencer Davis Group. Jag såg det för första gången i Heby folkets park. Det vägde hundra kilo, med mängder av kugghjul, magnetspolar och roterande högtalare m.m. Nu för tiden finns det ett sådant urbud av sounds- men på den tiden var det här helt fantastiskt. Den var från början tänkt som ersättning för en riktig orgel i bönehus hos fattiga församligar.

Kontaktannons

Hur skulle jag presentera mig i en kontaktannons? Kanske så här- med risk för att låta för självupptagen eller att dölja mig själv genom att prata om något annat.
Känner att det är så lätt att hamna i en klichéartad beskrivning. Vem är jag? 50+ (trött fet och 50)- nej- inte riktigt så- har haft många tidigare relationer som varit roliga så länge de varat. Tycker att mitt liv ofta bestått av knoppar som inte riktigt har haft rätt jordmån för att slå ut. Ur den synvinkeln känner jag mig mer som Yin- jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga i kinesisk filosofi:

Yin, som är det svarta, symboliserar jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga.

Yang, som är det vita, symboliserar himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga.

Den kända cirkeln i svart och vitt- symbolen för Yin och Yang- två ytterligheter som tillsammans bildar en helhet tycker jag om och har lätt för att ta till mig. Den här kinesika filosofin kan tyckas vara föråldrad men syftar antar jag på den manliga och kvinnliga principen- något som vi har i oss i olika hög grad. Kvinnan i mannen och mannen i kvinnan- anima och animus enligt Carl Jung.
Här står jag i dag- sköter mitt arbete som busschaufför- och väntar på lönen. Drömmer om att hitta en själsfrände- sig själv lär man ju känna först tillsammans med någon annan.

Barabbas och två citat om den Goda människan

Det var en gång en herre som hette Barabbas-hans ögon satt djupt inne i sina hålor. Han skulle korsfästas tillsammans med Jesus. Eftersom det var påsk och seden bjöd att någon skulle friges frågade romarna- vem skall vi frige? Folket svarade- frige Barabbas.
Han var stråtrövare, men blev frigiven. Efter detta blev Barabbas en sökare. Han gick ner i katakomberna för att söka efter de kristna urgrupperna. Det var mörkt- mycket mörkt- ibland tyckte han sig se någonting glimma- ett flämtande ljus långt borta i mörkret.
Kan det ha varit Klas som citerar biskop Desmond Tutu?
"Då man är generös, gästvänlig, vänlig, omtänksam och medlidsam... En person med ubuntu är öppen är öppen och tillgänglig för andra, bejakar andra, känner sig inte hotad av att andra är duktiga och goda, för han eller hon har en inre säkerhet som beror på att han eller hon hör hrmma i ett större sammanhang." (Stefan Einhorn, Konsten att vara snäll, s. 201.)
Eller var det Mohammed Yussif som säger?
"När det gäller större sammanhang så passar det bra på Islam också. Vi ska vara vänliga, snälla och omtänksamma mot dem som är så mot oss och hälsa på alla fastän de inte hälsar. Tålamod ska vara vårt adelsmärke och vi ska vara generösa men inte så vi blir utblottade. Gud är det bästa handtaget som vi ska hålla oss i när det blåser och Han springer till vår hjälp när vi går mot Honom.
Vi är nog inte så självuppoffrande så vi vänder andra kinden till när vi blir slagna men försöker att inte vara extrema utan att hålla oss till den förnuftiga mittlinjen".

Musikaliskt tema med variationer

Ett musikaliskt tema återkommer i tre varianter. Har bilderna i övrigt med varandra att göra?

Mannen med fiolen är Antonio Vivaldi. Han har komponerat musikstycket La Follia. Detta tema har tagits upp av Jan Johansson under namnet Sinclairvisan. Ett stycke som liknar de två nämnda är Theme sarabande av Georrg Friedrisch Händel. Det var ledmotiv i filmen Barry Lyndon regisserad av Stanley Kuberic. Dessa tre exempel inger mig samma ödesmättade känsla. Mannen med masken är Tom Cruise i filmen Eyes wide shut- som också är regisserad av Stanley Kuberic.

Men Prinsessan hos trollet av Ivar Arosenius då? En härlig och rolig bild. Jag tycker att den är besläktad men Gustav Frödings Ett gammalt bergtroll- något unikt nordiskt.