Barabbas och två citat om den Goda människan

Det var en gång en herre som hette Barabbas-hans ögon satt djupt inne i sina hålor. Han skulle korsfästas tillsammans med Jesus. Eftersom det var påsk och seden bjöd att någon skulle friges frågade romarna- vem skall vi frige? Folket svarade- frige Barabbas.
Han var stråtrövare, men blev frigiven. Efter detta blev Barabbas en sökare. Han gick ner i katakomberna för att söka efter de kristna urgrupperna. Det var mörkt- mycket mörkt- ibland tyckte han sig se någonting glimma- ett flämtande ljus långt borta i mörkret.
Kan det ha varit Klas som citerar biskop Desmond Tutu?
"Då man är generös, gästvänlig, vänlig, omtänksam och medlidsam... En person med ubuntu är öppen är öppen och tillgänglig för andra, bejakar andra, känner sig inte hotad av att andra är duktiga och goda, för han eller hon har en inre säkerhet som beror på att han eller hon hör hrmma i ett större sammanhang." (Stefan Einhorn, Konsten att vara snäll, s. 201.)
Eller var det Mohammed Yussif som säger?
"När det gäller större sammanhang så passar det bra på Islam också. Vi ska vara vänliga, snälla och omtänksamma mot dem som är så mot oss och hälsa på alla fastän de inte hälsar. Tålamod ska vara vårt adelsmärke och vi ska vara generösa men inte så vi blir utblottade. Gud är det bästa handtaget som vi ska hålla oss i när det blåser och Han springer till vår hjälp när vi går mot Honom.
Vi är nog inte så självuppoffrande så vi vänder andra kinden till när vi blir slagna men försöker att inte vara extrema utan att hålla oss till den förnuftiga mittlinjen".