Minnesbilder av 1960- talets musik

Nätet och i första hand Youtube gör det möjligt att återvända till den tid av livet då man som mest lyssnade på musik- i mitt fall på 1960- talet.
Förbleknande bilder av ett decenium. Det är jämt 40 år sedan 1960- tal gick över i 1970- tal. Ändå är minnena från 60- talet många och starka- ofta handlar dom om livslust- vad man finner som orsakar denna livslust. Inte minst när det gäller musik. Det är väl tämligen oomtvistat att den musik man lyssnade på i tidiga tonår är den som man tycker är den bästa livet ut. Jag var mellan 6 och 16 år detta årtionde. Mitt kommande vuxenjag var fortfarande löst och fombart som lera.
En stor händelse detta årtionde var när en satelit- Telstar för första gången sände direktsända bilder mellan USA och Europa. Detta firades med att Beatles spelade All you need i love tillsammans med the Royal Philharmonic Oschestra direktsänt nyåret 67- 68.

Bild trycker på bild bak ögats lins*.
Dom suddiga svartvita bilderna och den dåliga ljudkalitén. Det är helt ok, det förstärker bara minnen av en tid med repiga singlar och tv- apparater med dålig mottagning som man då och då fick dunka på för att få en bättre bild.. 60- talets största hit har den kallats A whiter shade of pale
med Procol Harum. Inte så konstigt med tanke på att Guds egen kantor Johan Sebastian Bach
har komponerat riffet. Så började min orgie på Youtube i morse. En liveversion, ofta en gammal tv- inspelning och en studioversion med betydligt bättre ljud. Oftast är liveversionen roligare att titta på.
Därefter letar jag efter något mer rytmiskt och en lättsammare inställning till livet. Summer in the city (cool cat looking for a kitty) med Lovin spoonful.
Så vet jag inte varför jag kommer att tänka på Spencer Davis group. Jag lyssnar först på Gimme some lovin´, Keep on running och Dust my blues. Jag fastnar slutligen för I´m a man. Här är en tät och svettig soulstämmning. Steve Winwoods energirika röst.
Hammonorgeln.
Och så en hyllning till Hammondorgeln som användes både av Procol Harum och Spencer Davis Group. Jag såg det för första gången i Heby folkets park. Det vägde hundra kilo, med mängder av kugghjul, magnetspolar och roterande högtalare m.m. Nu för tiden finns det ett sådant urbud av sounds- men på den tiden var det här helt fantastiskt. Den var från början tänkt som ersättning för en riktig orgel i bönehus hos fattiga församligar.