fredag 9 maj 2008

Just a little spoon of Cream

Im so glad live at the Royal Albert Hall 2005

White room live at the Royal Albert Hall 2005

Crossroads live at the Fillmore 1968

Spoonful live 1967

Stormy Monday live at the Royal Albert Hall 2005 (Slowhand forever)

Cream är mitt band, eller snarare det band som jag fastnade för i fjortonårsålden Det band som jag känner mig ha en personlig relation till. Andra har säkert sina. Jag undrar om Jack är mycket nervös när han går in på scenen inför en förväntansfull publik. Albert Hall är fullsatt när han greppar basen. Kommer hans fantastika teknik att hålla efter så lång tid. Rösten har förändrats sen han var ung, det går inte att sjunga lika ljust längre. Kommer han att motsvara förväntningarna.
Eric tar ledningen in på scenen, han ser snäll och beskyddande ut. De känner på insrumenten, stämmer, och man upplever hur samspelta de är. De inleder med I´m so glad i lite lugnare tempo och efter en stund ser jag av deras miner att det lossnar, att dom har roligt tillsammans. Både White room och Stormy Monday har ett sagolikt gung under solopartiena. Så visst håller det tycker jag.

Inga kommentarer: