100 dagar på kneget

I hundra dagar har jag satt på mig min uniform och gått till mitt jobb. På den 10o- första dagen gick jag upp som vanligt, åt lite filmjölk, tog en cigarett. rakade mig, borstade tänderna och tog på mig min uniform. Jag konstaterade att jag inte skulle hinna prommenera, det tar exakt 17 minuter, så jag tog spårvagnen två hållplatser till Backaplan där min buss nr. 42 var på ingående. Men, vad nu då? Någon annan hade satt sig vid förarplatsen.

Javisst ja! Jag hade lagt in om tre dagars semester på ett sent stadium. Jag trodde att jag hade fått avslag när jag tittade i Vuppen och min tjänst stod kvar där. Min avlösta kollega sade att jag skulle titta i fliken avvikelser. Hmm- det är ju så krångligt med datorer ibland.

Så nu har jag tre dagar framför mig som tre vita ark. Det är fackföreningsmöte i morgon kväll. Ska jag se över mitt fackliga engagemang och förtroendeuppdrag? Ska jag göra en kortare resa, kanske till Danmark? Ska jag sitta och roa mig med att göra collage i datorn? Eller ska jag bara ta dagen som den kommer och vänta på min själ som indianerna gör? Först och främst blir det nog, tyvärr, ytterligare en cigarett. -Sluta röka, det var en bra idé.