Jag minns Lp:n Fresch Cream. Den var en av min barndoms stora musikupplevelser. Jag kommer ihåg när vi satt i min kompis Lennarts rum och lyssnade till den nyss utkommna skivan. Gitarrsolot av Eric Clapton i studioversionen av Spoonful var något helt nytt och enastående för mig. Och trummisen Ginger Bakers spel av medryckande synkoper i Rollin´ and Tumblin´ har jag ofta försökt att efterlikna som gammal trumslagare. Och så hade jag en dröm...
I veckan hade jag en märklig dröm. Jag hade lånat skivan Fresch Cream av min barndomskamrat Lennart. Jag kunde inte hitta den och hade skuldkänslor. Jag gick utomhus i den stad där jag nu bor och letade. En äldre kvinna stod vid ett hus. Hon log mot mig och sade att hon faktiskt hittat något när jag frågade. Hon pekade en bit bortom huset och där låg skivan i en snödriva eller omgiven av snö.
Var kvinnan i drömmen min anima? Den kvinnogestalt som enligt psykoanalytikern Carl Jung finns inom varje man. Motsvarigheten hos kvinnan är animus. Anima uppträder ofta, enligt honom, som vägvisare.
Noterbart är även att kvinnan drömmen hade liknande drag med den kvinna som jag nu sällskapar med fastän äldre.
Vårat band när det begav sigLennart svarar...
Hej igen! Tack för bilden av dom söta bikinibrudarna!
Angående drömassociationer så handlar mina drömmar mycket om skolan, jag har glömt böcker eller gymnastikkläder. Även vart man ska ta vägen första dagen i skolan kan vara ångestfyllt. Jag har ofta mardrömmar om läkare, en kommer jag ihåg bra: I behandlingen ingick att doktorn skulle dela mig på längden. När jag ifrågasatte detta vart doktorn hotfull och började låsa dörrarna. I nästa sekvens jagar han mig på lasarettstaket och skriker att jag ska lugna ner mig. Fresh Cream är intressant så till vida att jag kommer ihåg datumet jag köpte den: 1 april 1967.Däremot kommer jag inte ihåg om jag hade Bluesbreakers med Eric Clapton då, jag kanske köpte A Hard Road först. Här i Sala är det soligt men kalla vindar gör att jag inte vill vara ute längre stunder. Hoppas det är varmare i Göteborg önskar Lennart.
Lennart svarar igen...
Hej igen! Det gör ingenting om du lägger in i din blogg vad jag har skrivit. Min bror, Stefan, och jag var på begravning i onsdags. Vår kusin, Håkan Örnflo,avled nyligen vid 63 års ålder. En ung kvinnlig präst var officiant. När hon talade om Håkans liv så tänkte jag på vart prästen kommer att säga om mig på min begravning. För många år sen hade jag en dröm om min begravning och en arbetskamrat som var väldigt retsam( vi blev vänner senare) hällde öl på min kista. Det berättade jag på jobbet sen och det skapade stor munterhet.
Just nu håller jag på och läser en biografi om Rolling stones. Charlie berättar om hur imponerad han var av Alexis Korners band. Där ingick Graham Bond,Dick Heckstall-Smith, Jack Bruce o Ginger Baker. Ronnie berättar om Mick Taylor att han var så osäker på sig själv att han bad Ronnie att gå upp på scen och spela istället för sig själv. Mick spelade då i ett band som hette Gods innan John Mayall lade sin faderliga hand över honom. Ha det skönt i vårvärmen önskar Lennart
6 kommentarer:
Det är verkligen klös i Creams musik. Alla tre är härligt att lyssna på. Det är uppiggande att lyssna på Clapton i till exempel Spoonful. (När jag sökte på Spoonul i Google hamnade jag i Youtube och det dök upp en ganska läcker version av Howling Wolf.)
Jag hade en dröm i natt att jag såg en konsert med Rolling Stones 1972 och den var enastående bra med Mick Taylor och Keith Richards i högform.
Den här Honky Tonk Women som du länkat till är fantastiskt bra.
Jag lyssnade på halva ert band i somras och det var mycket bra.
Vem är det som puttar kärran och vem är det som cyklar på bilden?
Jag och min flickvän i tonåren. Bilden utstrålar livsglädje tycker jag.
Skicka en kommentar