Tre trummisar som betytt mycket för mig ända sedan jag som 12- åring stod utanför skytfönstret till musikaffären och snålvattnet rann inför en japensk virveltrumma av okänt märke som märkligt nog hade de s.k. sejarna (fjädrar som kan spännas för att få de typiska virveltrumsljudet) på insidan av det undre trumskinnet. Den kostade då på 60- talet knappt hundra kronor vill jag minnas.
Därefter samlade jag på mig ett trumset av märket John grey Autoktrat, föutom golvpukan som var japansk av märket Star, ett märke som senare ökat i värde. Slutligen inhandlade jag som grädde på moset en virvelkagge av märket Ludwig- oj vilket sound- och som jag själv upplever som en raritet. Och så till ämnet läromästare. Efter att ha "fångat" Charlie Watts spel i Get out of my cloud blev dessa tre avbildade mina idoler. Ginger Baker som jag minns som en högrest vikingalik person som fyllde hela Kungliga Tennishallen med sitt spel.
Egil Johansen ökade mitt intresse för jazz, och där kom också musikskolan in med den Lilla blåsorkestern- jag minns honom också som en varm och rolig scenpersonlighet.
Så slutligen Mitch Mitchell- när han exempelvis går lös i Jimi Hendrix Manic Depression- vilken lirare som man säger på sportspråk. Dessutom är Mitch trumset precis som det skulle se ut på den tiden och det vattnas i munnen fortfarande.
1 kommentar:
Ja det var tider det. Jag minns också Ginger Baker och Mitch Mitchell. Jag såg Charlie Watts och Rolling Stones för några år sedan.
Skicka en kommentar