Tidspilen ( förkortad version )

Jag sitter vid fotändan min storebrors säng och bläddrar i en bok om naturkunskap med bilder. Ljuset kommer in från ett fönster under taket. Det finns ett skimmer kring tidiga barndomsminnen, kanske för att psyket var mera töjbart och i ett skede av utveckling. Verkliga upplevelser blandas med fantasi. En stor spindel liknar farbror Kalle tycker jag. Spindeln och farbor Kalle utstrålade auktoritet. Farbror Kalle var flinskallig.
Tidspilen är ett nytt ord som jag hörde i veckans avsnitt av Vetenskapens värld. För att beskriva vad ordet betyder tog man en enkel liknelse. Om man bygger ett sandslott vid stranden en dag och nästa dag återkommer så ser man vad tidspilen har gjort med slottet. Det börjar så smått att naggas i kanten och falla isär. Risken att andra sandkorn ska ersättta de som ramlat ner eller blåst bort är närmast obefintlig. På detta sätt förhåller det sig med hela Universum. Stjärnorna går mot sin undergång, blir röda jättar och vita dvärjar, för att slutligen dö enligt den rikning tidspilen visar, även om det tar en oändlig tid i jämföelse med sandslottet. Drygt 50 år har passerat i tidspilens riktning sen jag satt och bläddrade i boken om naturkunskap vid fotändan av min storebrors säng.