

Det var blues som vi spelade. Och så var det Carlos Santana , bara tyngden i namnet. Och så den där trummisen i Woodstock som jag aldrig fick veta namnet på. Vilken ungdomlig geist. Så ville man spela Gärna med långa improvisationer inspirerade av Cream och John Mayalls Bluesbreakers. Senare provade vi även på svensk folkmusik och Deep Purple. Men i grunden låg alltid den svarta bluesen.