Minnen från sommaren

Kan man tänka en mer idyllisk småstadsbild. Bilden från Hjo.
En svensk mini-roadmovie, fast med stillbilder, med en liten röd Toyota Corolla. Klas och Kristina fikar mitt i Jordgubbslandet d.v.s. Finnerödja. Kan man återigen tänka sig ett mer mysigt hotell än det vi bodde på i Strängnäs, alldeles invid Ångbåtsbryggan.
Nu är det den 26:e oktober. Jag satt vid köksfönstret i morse och lyssnade på fågelkvitter. Jag såg regndroppar under de nakna grenarna på det Japanska Körsbärsträdet. Det kunde lika gärna ha varit tidig vår.

Göteborg

Jag återvänder till en bild som jag använde när min blogg var ny. Det var hösten 2007, snart för jämt ett år sen. Återvänder till samma bild. Det liknar det sätt varpå de de ryska ikonmålarna arbetar. Att måla samma motiv om och om igen och studera de små skillnaderna. Det var i oktober 2007, luften är hög och klar. Det nya radio/tv- huset invigs på Norra Älvstranden. Jag tar en bild över älven in mot stadens centrala delar med min nya digitalkamera. Jag har bott i denna stad i 28 år. Jag känner mig som en del av den. Staden liknar människan- den byggs till och blir aldrig färdig.

En dag i parken

Vart tog Klas vägen?
Där är han- i pariserhjulet!

Hösten 2007

Bilder från hösten 2007 tagna med min nyinköpta digitalkamera. Luften är hög och klar och mina två bloggar Här är jag och Doris är i vardande. Det är invigning av det nya radio och tv-huset vid Norra Älvstranden i Göteborg.

På min väg till invigningen passerade jag Keillers Park. Sjävpoträttet är tillagt vid ett senare tillfälle. Krister Henriksson berättade en gång att hans värsta mardröm var att möta sig själv.

Så vill jag bo!

I söndags tog jag tåget till Faster Kerstin! Att bo mitt i naturen och kunna se årstidernas växlingar alldeles utanför fönstret är en nåd att stilla bedja om. Att ha två katter, naturtomt och utedass är något för oss som ur "usla brunnar ösa" i vår jakt efter prylar och standardhöjning.
Vägvalet är ditt!
Faster Kerstin är vegetarian och medlem i förenigen Djurens vänner. Hon tär inte mer på jordens resurser en människorna i Indien per capita. Faster Kerstin vet hur man ska leva.

OS i Peking

I går tittade jag på invigningen av OS i Peking. Först en stund hemma och därefter på puben. Det är alltid roligast att se när de små nationerna vandrar in på arénan i sina folkdräkter. En flaggbärare och två deltagare varav den ena är lite överviktig, kanske kulstötare, och alla tre ser lika glada och stolta ut. Då känner jag
andemeningen med OS.
I övrigt var invigningen en kort historielektion. Kineserna har uppfunnit krutet, papperet, boktryckarkonsten och kompassen.
Den store tänkaren Kon Fu- tsé har tagits upp i det nya Kina. Han trodde på blind lydnad under goda ledare. Vem bedömmer om ledarna är goda tänker jag. Dessutom tror jag inte att en nation som hyser blind lydnad till sina ledare i längden har någon framgång.
(Bilden till höger; OS i Stockhom 1912 där min morfar medverkade som funktionär).

Naturbegåvning!

Gammal och risig inspelning, men med vilken atmosfär och tidsanda. Så ville jag vara. Det ryktas att Keith Moon gick in på en spelning med The Who, satte sig vid trummorna, och den gamle trummisen blev petad. Inte så snyggt kanske, jungelns lag. Men vilken naturbegåvning han var.
(Bilden påminner mig om urklipp från tidningen Bild- Journalen som flickorna klistade upp i sina rum)