70-tal

Lokalen för De Förenade FNL- grupperna som var belägen i bostadsområdet Åkra i Sala. Fanor hänger på tork efter 1:a maj.

Året var 1973. Pendeln, om det finns en sådan, svängde mot vänster. En enhetsfront, bestående av proggresiva krafter, bildades främst mot kriget i Vietnam, men även mot andra övegrepp från övermakten, som i vinstsyfte planerade trafikleder genom bostadsområden.

Lokalen på Åkra var också från senare delen av 60- talet säte för KFML (Kommunistiska förbundet Marxist-Leninisterna). I fönstren satt då bilder på Lenin, Mao och Che Guevara, vilka på den tiden ansågs som stora förebilder. Revolutionsromantiken blomstrade och jag minns att jag som fjortonåring ibland klädde mig i basker. Idén med enhetsfronten var bland många kommunister att folket (massorna) först skulle medvetandegöras om orsaken till all världens orättvisor- nämligen kapitalismen. Därefter skulle man göra revolution - en revolution i etapper. Denna uppfattning stod i strid med andra kommunistiska grupper, bl.a. Trotskister, som tyckte att revolutionen skulle vara permanent.
Nu har allt förbleknat. Mycket har senare uppdagats och både Lein och Mao har mist sina "helgonglorior".
Bilderna har jag fått mig tillsända av Anders Franzén.
Folkfest i enhetsfrontens anda vid skyttegillet i Sala. Personerna på bilden har i övrigt inget med texten i inlägget att göra. Bilder i text: Jag t.h. och min bror t.v.

En ghasel

Gustav Fröding var en hipp poet- han försökte att dränka sina sorger- men dom kunde simma. Så inleder en annan stor viskonstnär, Cornelis Vreeswijk, sin bluesversion av Ett Gammalt Bergtroll. Dikten nedan passar till bilden tycker jag.
Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret, det är så skönt stt se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
- det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.
Gustav Fröding
Ghasel arabisk persisk diktform, som bl.a. kännetecknas av att ett rimord ofta upprepas.

Stavprommenaden

Nytändning på att stavprommenera. För oss som inte är några genuina frisksportare och lite överviktiga är stavprommenaden verkligen att rekommendera. Här vid Slätta Damm omgivet av Hisingsparken är det skönt att gå.

Det fina med stavprommenaden är att man känner sig stadig, får en fin hållnig och använder armar opch axlar hela tiden. I parken är det massage för fotvalven att gå över rötter när man är van att gå på den platta asfalten i stan.
Att gå i naturen innebär också en andlig upplevelse. Naturen kring mossen på bilden får mig alltid att tänka på filmen Stalker av Andrei Tarkovsky. Där ger man sig in i den förbjudna zonen för att utforska ett inre och yttre landskap.
Och för mig som är rökare har stavprommenaden en annan positiv inverkan- jag tar aldrig med cigaretter.

Om Smekningar

Boken Juloratoriet av Göran Tunström som utkom 1984 lästes av många svenskar. Jag minns miljöskidringarna av ett Värmland i mitten av 1900- talet mycket väl. Hur det som ena dagen tas för givet plötsligt rycks bort och saknaden känns mycket stor. Detta tema är återkommande i boken som utspelar sig i tre generationer av familjen Nordensson. Den unge Sidner Nordensson i mellangenerationen har ett förhållande med en äldre kvinna som leder till ett barn. När barnet kommer bryter kvinnan på ett bryskt sätt förhållandet med Sidner därför att hennes motiv egentligen var att få ett eget barn. I kapitlet Om Smekningar skriver Sidner Nordensson
" Ingenting går så snabbt över som en Smekning. Men liksom en doft, en ton, är en Smekning det ända minne man kan ta med sig av livet in i döden, därför att kärlekens smekningar äro ren uppmärksamhet. Hela kroppen ett öga, ett öra, en tunga."
På ett humoristiskt sätt tycker jag han gör följande reflektion;
"Jag har nu levat i 6690 dagar och smekt kanske sex gånger, så statistiskt blir det en smeknig var tredje år. Dock kommo alla smekningar till på samma gång. Ja, jag antecknar min förödmjukelser."
Är detta ett exempel på manlig självömkan? Känslor av det manliga sinnelaget som ofta möts kallsinnigt av det kvinnliga.
Några år senare såg jag en utställning av en kvinnlig konstnär som stod Göran Tunström mycket nära. Hon hade målat sig själv med ett barn i sitt knä. Barnet hade ett vuxet huvud som bar författarens drag

Vik hädan dystra tankar

Bilden tagen i Trädgårdsföreningen
Göteborg
Nu är det vår, vår, vår...

Orsaker till nedstämdhet

Det finns många orsaker till varför man är deppig. I Sinnesrobönen ber man Gud om Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra och mod att förändra det jag kan. Just ordet förändra åtekommer. Sådant som med vanans makt har bildat en ond cirkel i livet. Man gör ständigt om samma misstag- eftersom man en gång valde denna väg. Möjligheten till förändring tycks som en låst dörr eller tung sten, omöjlig att öppna eller rubba. Det finns många positiva mänskliga erfarenheter att om man bara har modet att ta det första steget på den rätta vägen eller stigen så visar sig det inte vara så svårt.
Blå tåget sjunger om deppighet ur ett klassperspektiv i På hal is.

Spännade med den nya moskén

Centrala Göteborg sedd från ungefär den plats där moskén ska ligga. Nu finns snart ett nytt landmärke sett från den motsatta stranden.
Jag tycker att det ska bli spännade att bevittna byggnationen och se den nya moskén som ska vara belägen vid Keillers park i Göteborg.
Jag ska följa byggnationen och hoppas att det blir en invigning för allmänheten. Jag tycker att det är en stor tillgång för Hisingen att den byggs här- där det annars inte finns så många sevärdheter. Snart är kanske de övriga göteborgarnas lite nedlåtande syn på Hisingen ett minne blott.