Den svåra mansrollen

Staty i Los Angeles

Blues Org.

Det var blues som vi spelade. Och så var det Carlos Santana , bara tyngden i namnet. Och så den där trummisen i Woodstock som jag aldrig fick veta namnet på. Vilken ungdomlig geist. Så ville man spela Gärna med långa improvisationer inspirerade av Cream och John Mayalls Bluesbreakers. Senare provade vi även på svensk folkmusik och Deep Purple. Men i grunden låg alltid den svarta bluesen.

Klimatförändring?

Det har regnat mycket i Göteborg de senaste månaderna, samtidigt har vi åter igen haft en kraftig storm i januari. Står vi inför en bestående klimatförändring på grund av de stora utsläppen av koldioxid?
Jag tänker på den c.a. 1/2 mil långa stillastående kön av bilar och långtradare i tre filer som jag passerar varje morgon (E6:an norr ifrån). Och det finns ju flera infarter till Göteborg.

(anm. Gåsen på bilden har inget med reportaget att göra)

Gud och den moderna människan.

Tankar kring religion är ofta irrationella och känslomässiga. Man kanske vill tro på det som mormor trodde på.
Många människor i dagens samhälle har tankar kring religion och andliga upplevelser. Men få går med i något religiöst samfund.
Har de de heliga skrifterna med sina, kan man tycka, ålderdomliga regler upptecknade i en tid när merparten av människorna brukade jorden, någon genomslagskraft i dagens samhälle? Har nutidsmäniskan svårt för att ta till sig allt som står i Koranen eller Bibeln?

Filmfestival 2008 Ingmar Bergman hyllas.

Bilder: Smutronstället med Bibi Andersson och Victor Sjöström. En tidig svensk roadmovie.
Gycklarnas afton med Anders Ek.

Lite deppiga bilder i svensk patentmoll som någon uttryckte det.
Ung flicka håller upp en spegel framför en gammal man- men filmen slutar faktiskt lyckligt och är en favorit för mig.
Den andra bilden talar sitt tydliga språk; jag är skapt som den jag är ställt mot livets hårdhet skulla jag kunna tänka mig.

En världslig sak...

Mitt intryck är att att så fort ett ego börjar bildas hos ett litet barn infinner sig frågorna- vart kommer jag ifrån? Vem är jag? Tankar som man sedan bär med sig.


Därifrån är steget inte långt till att börja jämföra sig med andra. Detta kan ju tyvärr utveckla sig sig till ett evigt grämande över sitt öde och ett livslångt lidande. Jag lärde mig en gång den sista monologen utantill i dramat Stora landsvägen av August Strindberg, där vandraren utropar-" O Evge! Jag släpper ej din hand, din hårda hand förrn du välsignat. Välsigna mig, din mänsklighet som lider, lider av din livsens gåva. Mig först som lidit mest, som lidit mest av smärtan att icke kunna vara den jag ville."


Motsatsen är att försöka lära sig det svåra, att acceptera sig som den man faktiskt är, förändra det man kan, och känna en tacksamhet för det man har.


Jag hade en gång i tjugoårsåldern en dröm av religiöst slag i den meningen att jag vaknade med en stark känsla av intensitet, mycket tagen av drömmen. Den började med att tigrar rörde sig i ett mörkt rum. Plötsligt öppnade sig luckan till något som liknade en gammal vedspis av järn. Men i motsats till verkligheten kom ett drag innifrån spisen ut i rummet. En hög tenor sade- det finns någontig utöver det du har råkat bli född till.


Jag läste en gång i en bok om Carl Jung att när en röst uttalar något i en dröm utan att man ser vem det är, är det ofta självet som talar. Det vill säga den innersta kärnan av det mänskliga psyket.

Happy New Year!

Nyårafton med kära vänner. Och så en av dessa alltmer sällsynta
gammalmodiga biografer.