Filmfestival 2008 Ingmar Bergman hyllas.

Bilder: Smutronstället med Bibi Andersson och Victor Sjöström. En tidig svensk roadmovie.
Gycklarnas afton med Anders Ek.

Lite deppiga bilder i svensk patentmoll som någon uttryckte det.
Ung flicka håller upp en spegel framför en gammal man- men filmen slutar faktiskt lyckligt och är en favorit för mig.
Den andra bilden talar sitt tydliga språk; jag är skapt som den jag är ställt mot livets hårdhet skulla jag kunna tänka mig.

En världslig sak...

Mitt intryck är att att så fort ett ego börjar bildas hos ett litet barn infinner sig frågorna- vart kommer jag ifrån? Vem är jag? Tankar som man sedan bär med sig.


Därifrån är steget inte långt till att börja jämföra sig med andra. Detta kan ju tyvärr utveckla sig sig till ett evigt grämande över sitt öde och ett livslångt lidande. Jag lärde mig en gång den sista monologen utantill i dramat Stora landsvägen av August Strindberg, där vandraren utropar-" O Evge! Jag släpper ej din hand, din hårda hand förrn du välsignat. Välsigna mig, din mänsklighet som lider, lider av din livsens gåva. Mig först som lidit mest, som lidit mest av smärtan att icke kunna vara den jag ville."


Motsatsen är att försöka lära sig det svåra, att acceptera sig som den man faktiskt är, förändra det man kan, och känna en tacksamhet för det man har.


Jag hade en gång i tjugoårsåldern en dröm av religiöst slag i den meningen att jag vaknade med en stark känsla av intensitet, mycket tagen av drömmen. Den började med att tigrar rörde sig i ett mörkt rum. Plötsligt öppnade sig luckan till något som liknade en gammal vedspis av järn. Men i motsats till verkligheten kom ett drag innifrån spisen ut i rummet. En hög tenor sade- det finns någontig utöver det du har råkat bli född till.


Jag läste en gång i en bok om Carl Jung att när en röst uttalar något i en dröm utan att man ser vem det är, är det ofta självet som talar. Det vill säga den innersta kärnan av det mänskliga psyket.

Happy New Year!

Nyårafton med kära vänner. Och så en av dessa alltmer sällsynta
gammalmodiga biografer.

Vad sa dom?

En dag vid Biskopsdammarna

Eller den dagen då Klas plötsligt försvann och dök upp i Jalta

Julefrid och en omtumlande diskussion

Så var julen till ända för den här gången, eller överstökad om man så vill.

Själv har jag varit inblandad i en omtumlande dikussion om vad som är okej att lägga ut på nätet. Det gäller naturligtvis i första hand bilder på människor, men även omgivning som hus och lägenheter, och det man skriver om människorna i sin omgivning.

Regel 1 är naturligtvis att man måste fråga de inblandade om lov innan man lägger ut en bild. När det gäller texten bör det fungera som vilken tidning som helst, man är ansvarig för innehållet. ( det sista skrev jag efter att ha fått en första kommentar)

Mitt intryck är att vad som är okej skiljer sig lite mellan olika länder. Jag känner till bloggar i USA där bloggaren lägger ut mängder av bilder på sig själv, mannen eller hustrun, från resor, på vänner och bekanta, fester, tjusigt inredda rum, hus från insidan och utsidan. Här måste ju finnas en tyst överenskommelse om vad som kan accepteras. Det finns ju också en risk att man blir påverkad av vad som gäller där.

Och julefrid över nejden råder.

Besök från Fagersta

I helgen var min bror med fru och barnbarn här på ett trevligt besök. Vi åt pasta med grönsaksbiffar och en härlig sallad.

Därefter gick Sten till Moskén och jag och Gittan tog en promenad tillsammans med barnen till Keillers park vid foten av Ramberget. Vi passserade två män som spelade schack med halvmeterhöga pjäser på en stor spelplan ute på gården. De utväxlade ord på jag tror det var sebokroatiska. Detta tyckte den äldsta pojken var spännande. Jag lockade med att det fanns fisk i dammen i parken för att skynda på, så sprang vi ikapp.

Framme vid parken visade sig att det inte fanns något vatten i dammen så någon fisk blev det inte. Men det fannas en lekpark med spännande redskap som tur var. Birgitta berättade att i Peking, där de varit besök, fanns även redskap för vuxna i lekparker, troligtvis i syfte att träna musklerna. Vi förskte också häva oss i en tvärgående stång men armarna kändes som gjorda av tuggummi.

Gittan ringde till Sten och konstaterade att han hade återvänt till min gård- ja , så är det att ha en fru. Vi skyndade på stegen och väl hemma såg jag Sten sysselsatt med att lägga några trädgårsstenar tillrätta. Det är bra att använda tiden till någor vettigt medan man väntar.

Jag tog några fotogrefier och därefter tog vi farväl.