Här är jag

Sömnapné- forts.

2012-01-25T01:08:00.000-08:00

Trollet i målningen av Ivar Arosenius lider troligtvis av sömnapnnésyndrom- skulle jag gissa.

Det stygga trollet som tagit prinsessan till fånga för att ha som sällskap på ålderns höst. Prinsessans känslor inför detta är i fokus. Man kan också tänka sig ett snällt troll där prinsessan får representera en bahaglig dröm med erotisk anstrykning. Något som jag själv upplevt upprepade gånger efter att ha fått diagnosen sömapnésyndrom . Om dagen känns ovanligt trist och grå- man blir liksom aldrig riktigt pigg eller drabbas av dalar med dåsighet och microsömn, har drömmar, likt en god vän, en tendens att kompensera detta. Det undermedvetna krafterna samlar sig till strid för att hjälpa jaget, som hamnat skuggornas rike, att inte hamna i handligsfölamning och depression.
Det här går att göra någontig åt med sundare livsföring och med den behandling som sjukvården har att erbjuda.
I går var jag på introduktion till behandling på Sahlgrenska sömnlabb. Detta skedde i grupp. Vi skulle ha varit femton, men blev bara sju. Märkligt att så många bara uteblir. Nu är det ju speciellt viktigt för mig att få behandling eftersom jag är yrkesförare. En sympatisk sjuksköterska berättade om den mask man ska sätta över i första hand näsan. När man sover känner den sinnrika apparaten av om man drabbas av andningsstopp och "puttar" därvid in en lagom luftmängd som håller andningsvägarna öppna. Maskerna fanns i olika utföranden. Det ska gå att vänja sig vid dem förutsatt att man då inte har för vana att sova på magen hela natten. Så nu väntar en övernattnig på kliniken för utprovning av apparaten.

Hur ritar man en sol

2012-01-21T01:34:00.000-08:00

Den här låten är ju faktiskt riktigt bra- att det skulle ta så lång tid att komma på det.

" jag har fått i uppdrag att rita en sol... Jag har inte sett solen på ett halvår. Jag vet inte hur den ser ut. Den lär vara rund, gulvit och varm. Men vad vet jag. Den kanske är fyrkantig... dock kan jag ge mig till att måla en fyrkantig sol om resultatet blir en tavla som utstrålar livskraft och värme och går att sälja." / Slas

Drömmar under sjukskrivning

2012-01-17T01:11:00.000-08:00

Så gick vi över Ramberget min bror och jag. Vid bergets fot ligger den nya Moskén i Göteborg. Min bror gick in och bad. Själv skulle jag som kringboende få infomation och se mig omkring. Men jag hade för mycket träningsvärk så det får bli en annan gång...

Detta kunde vara en dröm men är en verklig händelse. I söndags tog jag och min bror med fru en rask prommenad över Ramberget för att därefter besöka den nya Moskén på Hisingen. Min bror har sedan länge konverterat till Islam. Denna lilla berättelse innehåller för mig något av de symboliska bilder som våra drömmar använder sig av. Den strapatsrika färden över berget för att slutligen nå en plats där jag kan hitta en djupare mening - någonting som ger en förklaring till vår levnad och vårt lidande, här symboliserat av Moskén. Min bror går beslutsamt in medan jag får kroppsliga besvär såsom träningsvärk. Kanske är jag inte mogen för detta steg ännu.
När man som jag går långtidssjukskriven ökar drömmandet. Troligtvis bearbetar man i drömmen alla de obesvarade och oroande frågor man ställs inför. Hur länge måste jag vänta på behandling? Blir jag så frisk att jag kan återgå till mitt nuvarande arbete eller blir jag tvingad till att ändra syselsättning. Kommer jag att mötas av en ändrad attityd från mina kollegor och arbetsledare när och om jag kommer tillbaka. Kanske vill jag göra något annat.
Drömmarna blir tydligare och lättare att minnas när man går sjukskriven, men handlar definivt inte om det man skulle kunna förvänta sig. Dom är skrämmande, roande, ofta lustfyllda, blandar tid och rum i ett ända virrvarr- utspelar sig kanske plötsligt på en plats där jag befann mig som barn utan att jag reflekterar över det.

2: En bok om drömtydning

Dagen efter min brors besök går jag till bilioteket. Av en ren slump hittar jag boken Drömtolkning av Johan Olsson, utfrågad i TV 4- morgon om just detta.
- Ta dina drömmar på allvar, ha papper och penna på nattygsbordet, och skriv ner dom direkt, innan ditt kontrollerade jag gör korrigeringer, skriver han. Det här drömmer jag efter att ha läst de första kapitlen i denna bok.
Jag befinner mig i det hus där jag bodde tills jag fyllde 9 år. Jag och min bror ( den här gången min mellanbror) ska ha fest för vänner, kvinnliga bekanta. En häst befinner sig i huset. Min bror ordnar med två smala gummimattor så att den inte ska halka på parketten- men gummimattan går sönder. Vi får ta ner hästen i källaren- ett rum med vattenkran alldeles vid utgången. Bara den får rejält med havre och vatten ska den nog gå bra. Bjudningen närmar sig . Ingen kontakt med de bjudna på datorn- borde ringa dom. Det börjar skymma, föräldrarna närvarande. Det är lite för ostädat för fest. Hästen fortfrande inte nedtagen i källaren...
Den här drömmen känns fragmentarisk, och jag är osäker på om inte mitt kontrollerande jag har korrigerat den. Jag skriver ner den efter några anteckningar nu mitt på dagen. Men jag ska göra ett försök att nedteckna mina drömmar nu, allteftersom jag läser Johan Olssons bok.

Fotnot: Om Muhammed inte kan komma till berget får berget komma till Muhammed

Sömnapné och viktproblem

2012-01-11T23:35:00.000-08:00

Aj, aj, aj- så här ska inte ett mellanmål se ut- lägg märke till den insmugna mazarinen.

Drabbad av ännu en av våra tidigare okända "välfärds"- sjukdomar sömnapné . Jag sitter jag på ett café, i berikande samtal med en kompis och förhoppningsvis i en känsla av andlighet, intar jag ett vettigt mellanmål efter att ha simmat 300m, sprungit med väst 200 och återigen simmat 200m.

Efter några år av förändrad livsstil på grund av yttre omständigheter börjar vågen peka betänkligt uppåt. På en ganska kort tid, ca. tre år, ökar jag från den acceptabla trivselvikten upp mot den nivå som kallas fetma mätt med BMI. Jag blir handikappad av min vikt- det tar emot att gå längre sträckor. Jag blir deppig- åldras man så fort? Dessutom drabbas jag av något ännu värre. Jag blir dagtrött. Eftersom jag är busschaufför är detta inte något att leka med. Visst drabbas de flesta någon gång av trötthet dagtid, men när det övergår till anfall av kamp mot sömnen nästan dagligen måste man göra något åt det.
På vårdcentralen konstaterades högt blodtryck, 160/125, och jag fick medicin för det. Ett besök hos hälsopedagogen var mycket bra. Några effektiva tips på, små mål med fleromättat fett/ sockersnåla och med grovt fiberrikt bröd var fjärde timme, motion några timmar i veckan, gjorde att viktkurvan vände och började peka nedåt.
Men när det gäller det jag sökte för, oacceptabel sömninhet dagtid, funderar jag på om inte vårdapparaten kunde fungera bättre. Det tidigare nämnda inträffade i månadskiftet sept. okt. 2011. Jag valde att till en böjan gå sjukskriven, efter några veckor 50% av sociala skäl. Jag fick en remiss till Öron - näsa- hals. Kring Lucia fick jag sova hemma med en apparat som kände av min andning under sömn. Kring jul hade jag gått ner ca. åtta kilo, kände mig som genom ett trollslag mycket bättre och åtegick till arbete 100 %. Den åttonde januari läkarbesök för utvärdering av apparatens data. Jo- jag fick diagnosen sömnappnésyndrom, en remiss till Sahlgrenska sömnlabb, och sjuksrivning 100% intill dess jag får behandling. Jag ringer sömnlabb en vecka senare.
- Oj- ja, din remiss kom i går. Vi har 800 personer i kö, så det kan ta flera månader. Jasså- du är yrkeschaufför och kan inte utöva ditt yrke. Då måste det kunna ordna sig så du får förtur. Men det kan ta tid.
Nu infinner sig känslan av att vara något anonymt som bollas inom sjukvården. Där jag står nu borde jag ha befunnit mig mycket tidigare eftersom jag sökte för mina besvär redan i september. Kommer jag att få behandling innan försäkringskassan kräver att jag söker mig ett nytt jobb, omplacering är otänkbart inom min bransch. Jag har varit på G med viktminskning och känner mig som sagt mycket bättre.
Så nu får jag väl se sjukskrivningen som en tid att sitta och tänka över mina tidigare försummelser, och naturligtvis fortsätta att kämpa med viktminskningen. Bara man inte hinner "vissna"- det tar ju sådan tid. Den psykiska hälsan/ ohälsan har nog aldrig varit den svenka sjukvårdens specialité.

Tiden är ingenting- ett återseende

2012-01-09T22:55:00.000-08:00

Åter läser jag boken efter 20 år i bokhyllan.
När det gäller skönlitteratur läser jag mycket ogärna sådant som jag inte intiutivt känner att detta angår mig- sådana tankar har jag också varit inne på och skulle vilja utveckla. Därför har jag aldrig på grund av någon inre tröghet varit en "bokmal". När jag åter läser Tiden Är Ingenting har den säkert stått på bokhyllan i minst tjugo år. Jag börjar läsa kapitel 20.
Bokens huvudperson utropar "Min son! min son! O att jag fick sluta dig till mitt hjärta!" Så var det ja. Boken med dess personer börjar så sakterliga närma sig ytan i mitt minne. Huvudpersonen är ungefär i min ålder- nämar sig de sextio. Han har låtit sin son växa upp i fosterhem- förmodligen till sonens fromma- men hela tiden osynlig följt dennes utveckling. Själv beskriver sig berättaren som en odugling och ägnar en hel sida åt allt han är ofömögen till.
Så börjar jag att läsa från början om släkten Brosse under ett halvtannat århundrande. Från det gamla slitsamma bondesamhället mot den oerhört intressanta tid då Sverige utvecklades till idustrination.
De första generationerna efter urmodern Anna, Gussarsdotter, Brosse (1815- 1900?), som kom från utlandet och kastades av en svart vagn dragen av en svart häst utanför gästgiveriet i Tranas, var bönder. Mot slutet av 1800- talet böjade några av barnen ge sig av från gårdarna för att bli industriarbetare och ofta tillhörde de arbetarrörelsens pionjärer. Att delta i de diskussioner man förde i hemmen där man föreställde sig det framtida samhället, när man stod inför införandet av allmän rösträtt, måste ha varit en upplevelse väl i klass med att ha närvarat när igor Igor Stravinsky skrev Våroffer. Några av barnen i de kommande generationerna tog sig fram i samhället som ingenjörer, skådespelare och humanister m.m.
Som varande tonåring under slutet av 60- talet fäste jag mig speciellt vid den sjuklige Gussar Brosse (1905- 1937) som fick gå i läroverk, blev journalist och trots sin passifitiska läggnig reste till Spanien som frivillig under inbördeskriget och avled där av en skottskada. I sina eferlämnade anteckningar skriver han sjäv citerande Bakunin:" Jag är inte fri förrän alla mänskiga varelser, män som kvinnor, likaledes är fria. Andras frihet är inte på något sätt en begränsning eller förnekelse av min frihet utan tvärt om dess nödvändiga förutsättning och bekräftelse." Och på ett annat ställe:" Frihet utan socialism, det är privilegium, orättvisa. Och socialism utan frihet, det är slaveri och brutalitet".
Tankarna känns igen från 70- talets vänstervåg, men då hade samhället utvecklats så att jag aldrig behövde känna orättvisorna på bara kroppen. Jag kunde när som helst vända mig ifrån och tänka på något annat. I detta tycker jag att jag har drag liknande bokens huvudperson. I slutet av boken låter bokens berättare såga ner de äppelträn som växer på en bit mark som han ärvt av sina förfäder. Det är mer lönsamt att upplåta marken som parkeringsplats till Kiviks Marknad, om än bara en gång om året.
Hasse Alfredson är en av de mest mångsidigt begåvade människor jag känner till. Mot slutet av boken gör brättaren en reflektion som kan ses som en sammanfattning av släktsagan och ger tröst:
"Jag föreställer mig ofta mänskligheten i bilder av vågor eller lågor. Varje låga eller våg är unik i den meningen att troligen ingen föregångare har sett exakt likadan ut, varit exakt lika hög eller låg, haft exakt lika många molekyler i sig...
Men samtidigt har har alla vågor och lågor sett likadana ut sedan tidernas gryning. Det är också ett aldrig tröttande skådespel att titta i eld eller över hav. Någon låga då och då är högre än de andra, men det är det lilla, och de hänger alla ihop."

Julen 2011

2012-01-04T00:57:00.000-08:00

Tänk vilken skillnad det kan vara. Övre bilden tagen vid den lilla sjön Gärdsken på juldagen 2010. Undre bilden tagen vid samma tid 2011.Men änderna såg gladare ut denna jul

Änderna såg riktigt förbannade ut för ett för ett år sen och tiggde aggressivt. Nu blåser det kraftiga, fuktiga och mycket milda vindar kring sjön.

Var kommer musiken ifrån?

2011-11-19T01:08:00.000-08:00

Medelmåttans öde är inte alltid lätt att bära.

Scen ur filmen Ammadeus. Den är något av det bästa jag sett på film. Så skickligt klippt av Milos Forman och så bra skådespelat av F. Murray Abraham .
En ofullkomlig människa och medelmåtta berättar om sitt möte med absolut skönhet. Ur små krummelurer nedtecknade på ett papper, i och för sig begåvat att kunna läsa noter så bra, upplever han Guds röst.
Ingmar Bergman frågade sig i ett Sommarprogram var musiken kom ifrån. Dum fråga, tänkte jag. Det var väl någon eller några urtismänniskor, halvapor, som kom på att det lät bra om man slog med en pinne rytmiskt mot en ihålig trädstam eller nåt. Men samtidigt är ju de upplevelser vi får av rytmer och harmonier som något av en gåva från en annan verklighet- The voice of God, som gamlingen säger.

Du och jag- Gustav

2011-11-02T04:36:00.000-07:00

En gång var det sommarnatt, nu är det snart den 6.e november

Mervärde - räntor och lån. Allt blandas i Trollkarlens Hatt. Jag dammar av den gamla skivan med Blå Tåget och blickar ut genom mitt fönster på ett i dunkelt novemberdis insvept Wieselgrensplatsen.

Mina bloggar fyller fyra år

2011-10-14T05:28:00.000-07:00

Det var en dag i oktober 2007 som jag startade mina bloggar Här är jag och Doris. Bilden är från det första inlägget. Jag besökte inviningen av det nya Radio/TV huset i Göteborg en höstdag då luften var hög och klar.
För att fira bemärkelsedagen visar jag två äldre inlägg. Båda kan väl sägas tillhöra genren populärvetenskap. Ett i astronomi där jag med tillstånd av fotograf Bengt Svensson visar hans bild av Hästhuvudnebulosan.
Det andra är mina funderingar efter att ha läst boken Coniunctio (årsbok för analytisk psykologi och kultur) med temat Människan och djuren.

Pålle i rymden.
Avståndet till Hästhuvudnebulosan 1500 ljusår.
Nebulosor är enorma moln av gas och stoft, rester av supernovor, som kan bli upp till 10 ljusår i diameter.
Foto: bilden är tagen av Bengt Svensson
Astropixlar.com

Kropp och själ, gott och ont.

En ung man som utbildade sig till analytiker hade en dröm: En biskop i en grönfärgad skrud som i själva verket är tillverkad av vinblad säger: "Präster borde lyssna på vad Gud säger. Men Gud är en hund. Är det min hunds namn som han uttalade?" Denna dröm beskrivs i boken *Människan och djuren.

Har de stora världsreligionerna någon förklaring till sådana drömmar? Är vi jordbundna efter att ha levat på den här planeten i tusentals år och har svårt att föreställa oss ett paradis enbart bestående av vita änglar?

Vi har så mycket i bagaget i vårt undermedvetna sen tidigare, det som Carl Jung kallar för arketyper.Exempelvis kan den fornordiske guden Oden, Votan på tyska, eller hans häst Sleipner uppträda i våra drömmar.

Det vi vet om dessa arketyper är att de innehåller en väldig energi, och om vi förnekar och trycker ner dom i det undermedvetna blir dom våra fiender. Om vi däremot tar dom till oss och försöker bli vän med dom och förstå deras budskap förvandlas deras energi, den blir positiv och föhoppningsvis en god kraft. Hmm...

Ärligt talat kan jag inte påminna mig att några arketyper har upptträtt i mina drömmar. Jo, en gång drömde jag om en man med fågelhuvud, han var ledare, borgmästare av något slag. Det kanske var en arketyp.

Det är i alla fall en spännande bok tycker jag.

Min bror Muhammed Yussif skrev två intressanta kommentarer till detta inlägg:
1.Världsreligionerna förklarar inte vad som är gott och ont - de bestämmer vad som är gott och ont och använder man sitt förnuft så förstår man vad Gud menar när Han fördömer hat och våld och rekommenderar kärlek, omtanke och tålamod. Det är för vårt eget bästa. Våra samhällen blir betydligt bättre fungerande om vi följer Guds ord
(Jag hade under tiden ändrat något i grundtexten)
2.Min förra kommentar hänger ju lite i luften sedan ursprungstexten ändrats men annars kan man väl säga att det inte är religionens uppgift att förklara drömmar. Det är något för psykologerna. Vi är skapade av Gud och Gud ser till att vi utsätts för prövningar och det är nog inte ett paradis med vita änglar vi kommer till utan ett med behagliga männskor där vi kan umgås utan aggressioner. Islam beskriver paradiset som en fruktträdgård med lagom temperatur.

Trassel

2011-09-28T02:24:00.000-07:00

Trassel från den berömda Lingenberg- collection på Museum of Modern Art i New York. Tavlan är värderad till 50 000 000 USD.

Efter att ha dammsugit ägnade jag mig en bra stund åt att lösa upp min 25 m. långa telefonsladd som bildat ett rejält trassel. Trassel en bra bild för något som kan förekomma både i den inre och yttre världen. Känner man sig trasslig innombords är det risk att mycket trassel även visar sig i vardagen- som exempelvis en trasslig telefonsladd. Att lösa upp trasslet kan stundom kännas klaustrofobiskt men går plötsligt helt av sig själv och det blir lättare att dammsuga i fortsättningen.

Tidspilen ( förkortad version )

2011-09-03T23:44:00.001-07:00

Jag sitter vid fotändan min storebrors säng och bläddrar i en bok om naturkunskap med bilder. Ljuset kommer in från ett fönster under taket. Det finns ett skimmer kring tidiga barndomsminnen, kanske för att psyket var mera töjbart och i ett skede av utveckling. Verkliga upplevelser blandas med fantasi. En stor spindel liknar farbror Kalle tycker jag. Spindeln och farbor Kalle utstrålade auktoritet. Farbror Kalle var flinskallig.
Tidspilen är ett nytt ord som jag hörde i veckans avsnitt av Vetenskapens värld. För att beskriva vad ordet betyder tog man en enkel liknelse. Om man bygger ett sandslott vid stranden en dag och nästa dag återkommer så ser man vad tidspilen har gjort med slottet. Det börjar så smått att naggas i kanten och falla isär. Risken att andra sandkorn ska ersättta de som ramlat ner eller blåst bort är närmast obefintlig. På detta sätt förhåller det sig med hela Universum. Stjärnorna går mot sin undergång, blir röda jättar och vita dvärjar, för att slutligen dö enligt den rikning tidspilen visar, även om det tar en oändlig tid i jämföelse med sandslottet. Drygt 50 år har passerat i tidspilens riktning sen jag satt och bläddrade i boken om naturkunskap vid fotändan av min storebrors säng.

Jan Johansson/Rune Gustafsson Quartet playing Night In Tunesia

2011-08-27T15:48:00.000-07:00

På en knivsägg vandrar du
mellan sinnesro och förtvivlan

Svarte Riddaren

2011-08-27T14:37:00.000-07:00

Släktskap med den Svarte Riddaren

Tidspilen

2011-08-26T11:50:00.000-07:00

;

Besök på kaffestugan på Bygdegården i Fagersta en söndagsmorgon kring midsommar. En ovanlig tid för ett cafébesök. Det är ganska tomt. Man kan i lugn och ro låta blicken glida över och studera alla intressanta föremål som står uppställda på hyllor eller hänger på väggarna i den ålderdomliga byggnaden. Morgonljuset reflekteras mot de vita taperna och ljusa bordsbenen. Bord och stolar har valts med nogrannhet- en ljusblå pinnsoffa står utmed ena långväggen.
Här spekulerar man. Utbyter några fraser, sitter tyst en längre stund, tar därefter åter upp samtalet. Tiden rinner iväg- en, en och en halv- två timmar.
Mannen på bilden som jag delar bord och resonerar med tillhör mina tidigaste minnen. Dom är fragmentariska och härrör sig från de sista åren på 1950- talet. Mannen på bilden är då ungefär 15 år och jag är tio år yngre- vi är halvbröder. Jag och min jämnåriga bror var nog inte någon större tillgång för honom- mest till besvär som när han fick vara barnvakt.
Något i cafébilden väcker minnena till liv. Kanske är det ljuset i lokalen en tidig söndagsmorgon.Jag sitter vid fotändan av hans säng och bläddrar i en bok om naturkunskap med bilder. Ljuset kommer in från ett fönster under taket. Det finns ett skimmer kring tidiga barndomsminnen, kanske för att psyket var mera töjbart och i ett skede av utveckling. Verkliga upplevelser blandas med fantasi. En stor spindel liknar farbror Kalle tycker jag. Spindeln och farbor Kalle utstrålade auktoritet. Farbror Kalle var flinskallig.

Tidspilen är ett nytt ord som jag hörde i veckans avsnitt av Vetenskapens värld. För att beskriva vad ordet betyder tog man en enkel liknelse. Om man bygger ett sandslott vid stranden en dag och nästa dag återkommer så ser man vad tidspilen har gjort med slottet. Det börjar så smått att naggas i kanten och falla isär. Risken att andra sandkorn ska ersättta de som ramlat ner eller blåst bort är närmast obefintlig. På detta sätt förhåller det sig med hela Universum. Stjärnorna går mot sin undergång, blir röda jättar och vita dvärjar, för att slutligen dö enligt den rikning tidspilen visar, även om det tar en oändlig tid i jämföelse med sandslottet. Drygt 50 år har passerat i tidspilens riktning sen jag satt och bläddrade i boken om naturkunskap vid fotändan av min storebrors säng.

Några timmar har förflutit sedan vi satt på bygdegårdens Café och vi har förflyttat oss i tid och rum till Gammelgården i Ludvika. Jag står på lite avstånd och betraktar när min bror ber. Vanan att enbart betrakta känns lite besvärande och något som jag är fånge vid. I den religion jag vuxit upp med har jag känslomässiga bindningar, men själva trosbekännelsen känns ändå för otrolig. Andra religioner kan vara mer trovärdiga, men det gemensamma utövandet i församlingar, känns fortfarande för främmande för att jag ska delta i dem. Mannen på bilderna skulle kunna vara vilken medmänniska som helstmen är inte det.Han är min storebror som jag från tidig bardom har ett pärlband med minnen av.

Vad är mitt omdöme? Det skulle vara att han är karl för sin hatt. En professor i latin sade en gång att en människa är inget som man föds till utan något man blir. Hmm. En ökad tillblivelse i någon riktning?

Brevväxling.

2011-08-24T04:50:00.000-07:00

Med utgånspunkt från scenen The Bridge of Death i filmen Monty Python and the Holy Grail

Bäste Herre!
Ännu än nystart- kickoff i livet och skolan. Hur går det?
När inte allt går på räls, som det synbarligen gör för andra, kan man försjunka i arketypiska funderingar som att svara på Svinxens gåta- Knallen som kunde svara på Fans 7 frågor m.m.
Monty Python har gjort en bra variant när det gäller detta i fimen The Holy Grail- en av deras roligaste tycker jag.
Mr. G

_ _ _

Är det för spårvagnsförarna som allt går på räls, medan busschaufförerna lämnas med sina gåtor?
Skämt åsido – vi gjorde fan arbetslös i och med att livet blev enkelt och allt började gå på räls. Fan behövs som representant för våra innersta önskningar. Allt började gå på räls, eller förväntades åtminstone göra det, medan sjukskrivningarna för depression ökade med 900% (fr 1905 t 1955 ungefär).
Gåtor är förvirrande och förvirring är ett gyllene tillstånd – antagligen en utmärkt kur mot depression!
/ph

Med många kulörta lyktor...

2011-08-13T11:48:00.000-07:00

Med många kulörta lyktor
jag gick mig i världen ut.
De slocknade - ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.
Jag stannade - högst förlägen,
- allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans

och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år
förutan kulörta lyktor.
Det är ganska svårt - men det går
(Nils Johan Einar Ferlin.)
Dikten avänds i kognitiv terapi.

Vid Midsommartid

2011-07-10T03:20:00.000-07:00

Min bror poserar strax bredvid den nya midsommarstången på Västanfors Bygdegård i Fagersta
Midsommaren tillbringade jag hos min bror i Fagersta. Stadens omgivnigar gör rätt för namnet och det är definitivt det rätta stället om man vill uppleva en traditionell svensk midsommar. Vi tillbringade helgen med att bestiga Landsbeget ( 217m), det högsta i omgivningen. Vi ägnade oss huvudsakligen åt att studera bergarter och mineraler medan vi stretade fram på stigar som gick ömsom uppåt och ömsom nedåt tills vi slutligen nådde toppen.
Här citerar jag bloggaren marlene- mitt liv&lite till som gått en dagstur på 15 km som går runt och upp på Norra och södra Landsberget - Landsbergsrundan. Hon skriver några rader om bergets historia- tänk vad ett berg kan berätta:
Fakta om Norra och södra Landsberget
"För ca 9800 år sedan hade den senaste inlandsisen dragit sig tillbaka från Västmanland. Tyngden från det upp till 3 km tjocka istäcket tryckte ner markytan flera hundra meter, och efter isavsmältningen låg därför stora delar av landet under havets yta. Havsytan nådde omkring 180 m högre än den gör idag. I det som idag är Västmanland syntes endast topparna på de högsta höjderna. De låg som små öar i det hav som fått namnet Yoldiahavet. Två av dessa öar var norra och södra Landsberget."
Ungefär halvvägs upp på berget kan man se de Klapperstensfält som bildades och formades av vågorna från Yoldiahavet som spolade mot den dåtida stranden.

Resning av midsommarstången på Västanfors bygdegård .

Resning av den nya Midsommarstången. I Fagersta har man den i Dalarna gällande traditionen att man låter stången stå kvar ett helt år till dess det är dax att resa en ny midsommarstång.

Ludvika
Så ett besök på Ludvika Gammelgård.

Skovelhjul för gruvhantering i Bergslagen.

Vilket underbart tekniskt underverk

Gammal järnsmälta på Mineralmuseet i Ludvika. Man kan riktigt se hur malmen pressats ur stenen under hög hetta. Det här ser ju ut som en hjärna, utbrast jag, när jag såg den på håll. Kanske en svårt pressad mänsklig hjärna eller ett så kallat hjärnsläpp.

Jag ska sluta att röka

2011-03-25T10:38:00.000-07:00

Det här är det första inlägget om min kamp mot rökningen. Kanske lyckas jag och det här blir en mera läsvärd blogg. Jag ska sluta röka. Mitt sunda förnuft säger mig det. Jag drabbas ofta av panik inför hur fast jag sitter i rökberoendet. Jag tänker att om jag stod i ett flygplan- nedanför finns en ö där det saknas cigaretter och jag hade en fallskärm så skulle jag utan tvivel hoppa. Men tanken på att genomleva verklighetens vardag utan cigarettpaketet i fickan ger mig panik. Låt mig börja från början. Min pappa rökte John Silver- 60 filterfria cigaretter om dagen. Min mamma rökte Chessman- ett vackert paket i gult. Hon lärde sig att röka av en äldre bekant för att som fin flicka bli världsvan. Detta var på 1930- talet. Hon påstod att hon under hela sitt liv aldrig dragit ett halsbloss. Hon skulle aldrig komma på tanken att dra ner den obehagliga smetiga röken i sina lungor. Min pappas sista år blev mycket plågsamma med invaliditet. Min mamma klarade sig bättre, men visst hade hon tandlossning, rynkig hy, och svårt för att gå längre sträckor till följd av rökningen. Här finns två skilda signaler. Min pappas öde vill jag definitivt inte dela. Min mamma som troligtvis förkortade sitt liv med några år men som ändå var socialt aktiv in i det sista- kan jag tänka mig att offra det som hon offrade? Barnet kan tyvärr inte se denna problematik och ta varning av detta. Du gör som föräldrarna gör.Så nu står jag här. Livet är en gåva och har en storhet som du hitills har smetat in i äcklig cigarrettrök. Klockan är fem i tolv och varför slutar du inte? Orsaken är ett slags personlighetsklyvning. Dels det analytiska överjaget som finner hur många skäl som helst för att sluta. Dels den andra, känslomässiga sidan, som säger livet har inget, inget större att ge än just detta att ta en cigarett. Många drabbas av sorg efter ett rökstopp som varar i flera år. Det är då naturligtvis lätt att man återfaller till rökningen. Jag måste som en fältherre hitta en strategi som går till atack och övervinner denna strid mot i det i det här fallet abnorma och destruktiva känslolivet. Klockan är fem i tolv, men ändå bara fem i tolv- och livet har så mycket annat att ge och fodra, det vet jag ju. Cigarettbilden från Doktorn kunskap är trygghet!

Vår i Göteborg

2011-03-17T11:19:00.000-07:00

Plusgrader sju dygn i sträck- då är det vår enligt meterologerna. Det har nu inträffat här i Göteborg. Annars är det solens vinkel, ljusets återkomst, och de torra vägbanorna som vittnar om att någor är på gång.

Nyårsdikten- mitt val

2010-12-30T10:44:00.000-08:00

En dikt som jag värderar mycket är
Men strunt är strunt och snus är snus om ock i gyllene dosor
och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor...
(Gustaf Fröding 1860-1911)
Gott Nytt År

God jul - nei så tjukk du har blitt...

2010-12-26T02:29:00.001-08:00

Julen en frosseriets högtid. Den har gamla anor i denna kalla nord där detta tillskott av mat behövdes- men nu- för den moderna människan i västvärlden- kan den givetvis, för vissa, vara helt förödande. Frosseri= en dödssynd har som motsats den på senare tid tillkommna andlighet som också tillhör julen. Dags för nyårslöfte. Givetvis är det inte julen utan det som man sätter i sig under det övriga året som har betydelse. Där kan julen vara droppen som får bägaren att rinna över.
Denna låt med Ole Ivars Nei så tjukk du har blitt är helt underbar.

Jul 2010

2010-12-25T08:03:00.000-08:00

Soluppgång över sjön Gärdsken juldagen 2010. Detta som av ett naturfolk, vilka forskaren Carl Jung mötte på sina resor, kallades för Mungu. Man utförde riter som att smeta saliv över sina ansikten. Det var alltså inte solen i sig utan själva soluppgången som kallades för Mungu, och just denna återkomst även av en blek decembersol är ju själva undret. Bilderna tagna hos min gode vän Klas . Ett julfirande där intet saknades.

Men i år måste det bli ett nyårslöfte- gå ner i vikt !

Begrundan

2010-12-14T08:44:00.000-08:00

Äntligen har Doris- min granne på andra sidan gården tänt sin julstjärna.

Det var nog tio år sen sist. Jag beundrade hennes stjärna så mycket så jag strulade till och hängde upp ett antal stjärnor i mitt fönster. Detta ledde till att Doris tog bort sin stjärna så nu har jag levt i underjorden flera år. Men så i dag- ser jag att Doris åter har tänt sin stjärna. I bakgrunden röda gardiner och under en femarmad ljusstake

En tiggare jag blivit genom åren,

längtan efter det som sätter guldkant på tillvaron

- du för mig och jag för dig för dig

- en gåta det blivit för mig.

---

Blicken lyfts mot natthimlens stjärna,

den speglar sig i ro i mina ögons fråga.

Hålla dig intill mig jag ville så gärna.

brydd jag är -hur tända din låga.

(Göstas grötrim)

Lidandet

2010-12-07T11:01:00.000-08:00

Den här drömsekvensen ur filmen Smutronstället framställer det mänskliga lidandet. I den första scenen ser professor Isak Borg sin älskade gift med någon annan genom ett fönster. Därefter står den åldrande professorn återigen inför ett examensprov. Examensförättaren finner honom inkompetent och vidare skyldig till skuld. Den drömgestalt som utgörs av examensförättaren kan delge professorn mycket obehagliga sanningar om honom själv och vad straffet blir- troligtvis ensamheten. På frågan om det inte finns någon nåd svarar denna gestalt att han vet ingenting om sånt. Som avslutning här några ord av Sidharta Gutama (Buddha).
"Life is suffering"
* * *
“May all that have life be delivered from suffering”
* * *
"In separateness lies the world's great misery, in compassion lies the world's true strength."
* * *
"I teach only two things; the cause of suffering, and how to end suffering."
Gautama Siddharta (Buddha)
(trad. c.563 BC - c.483 BC)

Nostalgi i november

2010-11-15T10:32:00.000-08:00

För tre år sedan hittade jag en blogg i USA genom gemensamma intressen. Det var den kvinnliga bloggarens profilbild som först fångade mitt intresse. Hon var just i färd med att blogga och vände blicken mot kameran. Den var så inspirerande för mig som själv just börjat blogga. Jag kände ett lyckorus och i november månad skrev jag dessa ord.
November is the darkest month of the year- no, that´s not true, but now the dark season is a fact and spring seems so far away. I look at one of my favorire blogs made by a beautiful women in US. There are many photos of flowers, delicious food, apartments beautiful furnished, and talented friends. I went through her blog like a ghoast, whithout touching anything. I don´t write any comments whitch maybe is sad because i like comments in my own blog. She seems so glad and happy and the sun is always shining there. But- she is married. And now it is already the last week of November.

Tillägnat min gode kompis och broder Klas (vid trummorna). Vi fikade på Ewas Paleys i dag och han försäkrade att han fortfarande känner ett starkt lyckorus av att blogga. (Lennart Björklund spelar gitarr.)

Nattvardsgästerna

2010-11-04T09:08:00.001-07:00

Varje fredagseftermiddag träffas vi- nattvardsgästerna- utanför krogen. Vinet flödar- oblaten får bestå av after workbuffé- bröd med grillad kyckling.
Mitt släktnamn är Bolotin. Jag härstammar från Donaudeltat
där floden rinner ut i Svarta Havet. Bolotin betyder något i stil med kärrväxt. Vad blir det svenska namnet? Kärrman- Sumpeson? Något som stiger ur kärret och närmar sig Gud?
Min brors kommentar ger en sådan fördjupning i ämnet att jag publicerar det i här:
Man kan söka på Izmail i maps.google.se så kommer man till byn invid Donaudeltat där pappa var som liten. Boloto betyder tydligen mosse, träsk, kärr sumpmark, myr, dy och gungfly på ukrainska (www.websters-online-dictionary.org). En Bolotin är en person som bor i närheten av sådant ställe (www.ancestry.com/facts/bolotin-family-history.ashx).

Kontaktannons

2010-10-06T08:55:00.000-07:00

Hur skulle jag presentera mig i en kontaktannons? Kanske så här- med risk för att låta för självupptagen eller att dölja mig själv genom att prata om något annat.
Känner att det är så lätt att hamna i en klichéartad beskrivning.
Vem är jag? 50+ (trött fet och 50)- nej- inte riktigt så- har haft många tidigare relationer som varit roliga så länge de varat. Tycker att mitt liv ofta bestått av knoppar som inte riktigt har haft rätt jordmån för att slå ut. Ur den synvinkeln känner jag mig mer som Yin- jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga i kinesisk filosofi:

Yin, som är det svarta, symboliserar jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga.

Yang, som är det vita, symboliserar himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga.

Den kända cirkeln i svart och vitt- symbolen för Yin och Yang- två ytterligheter som tillsammans bildar en helhet tycker jag om och har lätt för att ta till mig. Den här kinesika filosofin kan tyckas vara föråldrad men syftar antar jag på den manliga och kvinnliga principen- något som vi har i oss i olika hög grad. Kvinnan i mannen och mannen i kvinnan- anima och animus enligt Carl Jung.
Här står jag i dag- sköter mitt arbete som busschaufför- och väntar på lönen. Drömmer om att hitta en själsfrände- sig själv lär man ju känna först tillsammans med någon annan.

Angående valet

2010-09-19T07:56:00.000-07:00

Hjärtat till vänster.

Samverkansavtalet

2010-09-16T16:54:00.001-07:00

I dessa valtider funderar jag över fackets roll nu och i framiden:

Jag har som fackligt ombud deltagit i en tvådagars utbildning i samverkan på arbetsplatsen enligt Samverkansavtalet. Denna bygger givetvis på Lagen om medbestämmande och Arbetsmiljölagen men i en föränderlig värld har har arbetsgivarens och den fötroendevaldes roller förändrats.
Syftet med samverkansavtalet är en En bra verksamhet med ett gott resultat. Den enkilde arbetstagaren, numera kallad medarbetaren, ska uppleva Meningsfullhet, begriplighet och hanterlighet i sitt arbete för att behålla sin hälsa och ett långt liv. Vi ska i möte med arbetsgivaren använda oss av Dialog i betydelsen: Att med ordens hjälp söka gemensam mening. När mötet tar upp ett ärende ska ombudet byta färg på sin keps och börja förhandla. Vad har det lokala arbetsplats/skyddsombudet för uppgift? Ombudet är bärare av avtalet, i det här fallet Samverkansavtalet, tills dess nytt avtal gäller.

Gåtan Jimi Hendrix

2010-08-28T01:08:00.000-07:00

Den legendariske gitarristen- den legendariska rockkonserten- i gryningen steg han upp på scenen... mycket bra inledningsord till en dokumentär om Jimis konstert på Woodstock. Känslan av att här skapas musik här och nu, musik som inget mänskligt öra har hört förut. Jimi vurmade för UFOs och people from outer space som i Third Stone From the Sun med textraden- the world will not here sutch music again. Här är han den verkligt store musikern- ett medium som förmedlar något från andra världar. - Han fiskar bildligt talat sina fiskar i ett annat vatten än dem vi nu befara, för att göra en parafras på Harry Martinsons ord om Miman i Aniara. Här en favorit Message to Love med Band of Gipsys. Lite stramare rytm än The Experience med Buddy Miles bakom trummorna och Billy Cox på bas.

Striden mellan Karneval och Fasta

2010-08-12T22:59:00.001-07:00

Målning av Pieter Brugel D.Ä. Between Karneval and lent
Mina intryck: I en cirkel kring brunnen i mitten rör sig Karnevalen, den pågår för fullt. Detaljerna är närmast oändliga. Bakom den märklige mannen med två fiskar på en spade ser man välbeställda medborgare som skänker pengar till nödställda. På de ur kyrkan skridande nunnorna ser man att fastan är i antågande. Ur kyrkans sidoport kommer även människor ut som bär på möbler ( förstår inte riktig varför man gör så).
Här i Göteborg har det nu varit kulturkalas- eller Karnerval. Det som utspelar ute på stan skiljer sig inte mycket från det man ser på den gamla målningen. Däremot är kopplingen till fastan något som tillhör katolisismen. Fastan får ersättas av våndan inför att semestern snart är slut och man är tillbaka på det erbarmliga jobbet.

70-tal

2010-08-03T02:50:00.001-07:00

Lokalen för De Förenade FNL- grupperna som var belägen i bostadsområdet Åkra i Sala. Fanor hänger på tork efter 1:a maj.

Året var 1973. Pendeln, om det finns en sådan, svängde mot vänster. En enhetsfront, bestående av proggresiva krafter, bildades främst mot kriget i Vietnam, men även mot andra övegrepp från övermakten, som i vinstsyfte planerade trafikleder genom bostadsområden.

Lokalen på Åkra var också från senare delen av 60- talet säte för KFML (Kommunistiska förbundet Marxist-Leninisterna). I fönstren satt då bilder på Lenin, Mao och Che Guevara, vilka på den tiden ansågs som stora förebilder. Revolutionsromantiken blomstrade och jag minns att jag som fjortonåring ibland klädde mig i basker. Idén med enhetsfronten var bland många kommunister att folket (massorna) först skulle medvetandegöras om orsaken till all världens orättvisor- nämligen kapitalismen. Därefter skulle man göra revolution - en revolution i etapper. Denna uppfattning stod i strid med andra kommunistiska grupper, bl.a. Trotskister, som tyckte att revolutionen skulle vara permanent.
Nu har allt förbleknat. Mycket har senare uppdagats och både Lein och Mao har mist sina "helgonglorior".
Bilderna har jag fått mig tillsända av Anders Franzén.
Folkfest i enhetsfrontens anda vid skyttegillet i Sala. Personerna på bilden har i övrigt inget med texten i inlägget att göra. Bilder i text: Jag t.h. och min bror t.v.

En ghasel

2010-07-28T03:48:00.000-07:00

Gustav Fröding var en hipp poet- han försökte att dränka sina sorger- men dom kunde simma. Så inleder en annan stor viskonstnär, Cornelis Vreeswijk, sin bluesversion av Ett Gammalt Bergtroll. Dikten nedan passar till bilden tycker jag.
Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret, det är så skönt stt se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
- det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.
Gustav Fröding
Ghasel arabisk persisk diktform, som bl.a. kännetecknas av att ett rimord ofta upprepas.

Stavprommenaden

2010-06-01T10:57:00.001-07:00

Nytändning på att stavprommenera. För oss som inte är några genuina frisksportare och lite överviktiga är stavprommenaden verkligen att rekommendera. Här vid Slätta Damm omgivet av Hisingsparken är det skönt att gå.

Det fina med stavprommenaden är att man känner sig stadig, får en fin hållnig och använder armar opch axlar hela tiden. I parken är det massage för fotvalven att gå över rötter när man är van att gå på den platta asfalten i stan.
Att gå i naturen innebär också en andlig upplevelse. Naturen kring mossen på bilden får mig alltid att tänka på filmen Stalker av Andrei Tarkovsky. Där ger man sig in i den förbjudna zonen för att utforska ett inre och yttre landskap.
Och för mig som är rökare har stavprommenaden en annan positiv inverkan- jag tar aldrig med cigaretter.

Om Smekningar

2010-05-23T04:05:00.000-07:00

Boken Juloratoriet av Göran Tunström som utkom 1984 lästes av många svenskar. Jag minns miljöskidringarna av ett Värmland i mitten av 1900- talet mycket väl. Hur det som ena dagen tas för givet plötsligt rycks bort och saknaden känns mycket stor. Detta tema är återkommande i boken som utspelar sig i tre generationer av familjen Nordensson. Den unge Sidner Nordensson i mellangenerationen har ett förhållande med en äldre kvinna som leder till ett barn. När barnet kommer bryter kvinnan på ett bryskt sätt förhållandet med Sidner därför att hennes motiv egentligen var att få ett eget barn. I kapitlet Om Smekningar skriver Sidner Nordensson
" Ingenting går så snabbt över som en Smekning. Men liksom en doft, en ton, är en Smekning det ända minne man kan ta med sig av livet in i döden, därför att kärlekens smekningar äro ren uppmärksamhet. Hela kroppen ett öga, ett öra, en tunga."
På ett humoristiskt sätt tycker jag han gör följande reflektion;
"Jag har nu levat i 6690 dagar och smekt kanske sex gånger, så statistiskt blir det en smeknig var tredje år. Dock kommo alla smekningar till på samma gång. Ja, jag antecknar min förödmjukelser."
Är detta ett exempel på manlig självömkan? Känslor av det manliga sinnelaget som ofta möts kallsinnigt av det kvinnliga.
Några år senare såg jag en utställning av en kvinnlig konstnär som stod Göran Tunström mycket nära. Hon hade målat sig själv med ett barn i sitt knä. Barnet hade ett vuxet huvud som bar författarens drag

Vik hädan dystra tankar

2010-05-04T08:12:00.000-07:00

Bilden tagen i Trädgårdsföreningen
Göteborg
Nu är det vår, vår, vår...

Orsaker till nedstämdhet

2010-05-02T23:16:00.000-07:00

Det finns många orsaker till varför man är deppig. I Sinnesrobönen ber man Gud om Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra och mod att förändra det jag kan. Just ordet förändra åtekommer. Sådant som med vanans makt har bildat en ond cirkel i livet. Man gör ständigt om samma misstag- eftersom man en gång valde denna väg. Möjligheten till förändring tycks som en låst dörr eller tung sten, omöjlig att öppna eller rubba. Det finns många positiva mänskliga erfarenheter att om man bara har modet att ta det första steget på den rätta vägen eller stigen så visar sig det inte vara så svårt.
Blå tåget sjunger om deppighet ur ett klassperspektiv i På hal is.

Spännade med den nya moskén

2010-04-17T23:40:00.000-07:00

Centrala Göteborg sedd från ungefär den plats där moskén ska ligga. Nu finns snart ett nytt landmärke sett från den motsatta stranden.
Jag tycker att det ska bli spännade att bevittna byggnationen och se den nya moskén som ska vara belägen vid Keillers park i Göteborg.
Jag ska följa byggnationen och hoppas att det blir en invigning för allmänheten. Jag tycker att det är en stor tillgång för Hisingen att den byggs här- där det annars inte finns så många sevärdheter. Snart är kanske de övriga göteborgarnas lite nedlåtande syn på Hisingen ett minne blott.

Ett mästerverk skapas bara en gång

2010-04-11T00:13:00.001-07:00

I går lyssnade jag på olika versioner av Crossroads på Youtube. Först med Robert Johnson. Eric Clapton säger att det inte finns en bluesgitarrist i hela världen som inte har tagit något intryck av Robert Johnson.
Sen olika versioner med Clapton/John Mayer och därefter Clapton/ Winwood , m.m.
För mig är av någon anledning versionen på lp-n Wheeles of fire den bästa. Eric Clapton bygger upp något riktigt extatiskt, basisten Jack Bruce med sin kontrapunktiska stil ej att förglömma, och jag följer med i varenda ton han gör. Ett mästerverk skapas bara en gång.
Stämningsfullt mellan text och bild i Klas blogg Brevet
- dessutom The kinks

Vårtecken

2010-04-04T01:53:00.000-07:00

Alldeles utanför mitt köksfönster bygger två skator sitt bo. Jag tror att det är den lite större hannen som jag har fångat på bild. Det är roligt att se när båda två kämpar med kvistar och grenar. Honan provade boet- liksom borrade sig ner och man väntade bara att hon skulle säga -Vilket mysigt bo vi har byggt.

En spännade bok

2010-03-28T04:41:00.000-07:00

Jag har just läst ut en bok av Dan Brown som heter Den förlorade symbolen. En riktig bladvändare(614 sid.) ända till dess skurken i boken- den onde Mal´ack (Molok) blir besegrad. Samtidigt fick man lära sig att de amerikanska grundlagsfäderna var frimurare i stor utsräckning och att Waschington är en stad fylld med mystiska kodade meddelanden om skatter nedgrävda under hörnstenar på staden officiella byggnader
En interssant åsikt i boken är att när det står i bibeln att Gud skapade människan till sin avbild så åsyftas vårt medvetande och dess potential. Våra kroppar kan därför mycket väl ha utvecklats från aporna. En annan är att det hebreiska ordet för Gud i gamla testamentet är Elohim. Ordet är i plural liksom mänsklighetens medvetande är i plural. Detta leder till tankar kring universellt medvetande -Platons tal om "världens medvetande" och Jungs " kollektiva undermedvetna".
Ja- en spännande bok var det.

Minnesbilder av 1960- talets musik

2010-02-28T09:22:00.000-08:00

Nätet och i första hand Youtube gör det möjligt att återvända till den tid av livet då man som mest lyssnade på musik- i mitt fall på 1960- talet.
Förbleknande bilder av ett decenium. Det är jämt 40 år sedan 1960- tal gick över i 1970- tal. Ändå är minnena från 60- talet många och starka- ofta handlar dom om livslust- vad man finner som orsakar denna livslust. Inte minst när det gäller musik. Det är väl tämligen oomtvistat att den musik man lyssnade på i tidiga tonår är den som man tycker är den bästa livet ut. Jag var mellan 6 och 16 år detta årtionde. Mitt kommande vuxenjag var fortfarande löst och fombart som lera.
En stor händelse detta årtionde var när en satelit- Telstar för första gången sände direktsända bilder mellan USA och Europa. Detta firades med att Beatles spelade All you need i love tillsammans med the Royal Philharmonic Oschestra direktsänt nyåret 67- 68.

Bild trycker på bild bak ögats lins*.
Dom suddiga svartvita bilderna och den dåliga ljudkalitén. Det är helt ok, det förstärker bara minnen av en tid med repiga singlar och tv- apparater med dålig mottagning som man då och då fick dunka på för att få en bättre bild.. 60- talets största hit har den kallats A whiter shade of pale
med Procol Harum. Inte så konstigt med tanke på att Guds egen kantor Johan Sebastian Bach
har komponerat riffet. Så började min orgie på Youtube i morse. En liveversion, ofta en gammal tv- inspelning och en studioversion med betydligt bättre ljud. Oftast är liveversionen roligare att titta på.
Därefter letar jag efter något mer rytmiskt och en lättsammare inställning till livet. Summer in the city (cool cat looking for a kitty) med Lovin spoonful.
Så vet jag inte varför jag kommer att tänka på Spencer Davis group. Jag lyssnar först på Gimme some lovin´, Keep on running och Dust my blues. Jag fastnar slutligen för I´m a man. Här är en tät och svettig soulstämmning. Steve Winwoods energirika röst.
Hammonorgeln.
Och så en hyllning till Hammondorgeln som användes både av Procol Harum och Spencer Davis Group. Jag såg det för första gången i Heby folkets park. Det vägde hundra kilo, med mängder av kugghjul, magnetspolar och roterande högtalare m.m. Nu för tiden finns det ett sådant urbud av sounds- men på den tiden var det här helt fantastiskt. Den var från början tänkt som ersättning för en riktig orgel i bönehus hos fattiga församligar.

Kontaktannons

2010-02-17T04:51:00.000-08:00

Hur skulle jag presentera mig i en kontaktannons? Kanske så här- med risk för att låta för självupptagen eller att dölja mig själv genom att prata om något annat.
Känner att det är så lätt att hamna i en klichéartad beskrivning. Vem är jag? 50+ (trött fet och 50)- nej- inte riktigt så- har haft många tidigare relationer som varit roliga så länge de varat. Tycker att mitt liv ofta bestått av knoppar som inte riktigt har haft rätt jordmån för att slå ut. Ur den synvinkeln känner jag mig mer som Yin- jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga i kinesisk filosofi:

Yin, som är det svarta, symboliserar jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga.

Yang, som är det vita, symboliserar himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga.

Den kända cirkeln i svart och vitt- symbolen för Yin och Yang- två ytterligheter som tillsammans bildar en helhet tycker jag om och har lätt för att ta till mig. Den här kinesika filosofin kan tyckas vara föråldrad men syftar antar jag på den manliga och kvinnliga principen- något som vi har i oss i olika hög grad. Kvinnan i mannen och mannen i kvinnan- anima och animus enligt Carl Jung.
Här står jag i dag- sköter mitt arbete som busschaufför- och väntar på lönen. Drömmer om att hitta en själsfrände- sig själv lär man ju känna först tillsammans med någon annan.

Barabbas och två citat om den Goda människan

2010-02-13T08:57:00.000-08:00

Det var en gång en herre som hette Barabbas-hans ögon satt djupt inne i sina hålor. Han skulle korsfästas tillsammans med Jesus. Eftersom det var påsk och seden bjöd att någon skulle friges frågade romarna- vem skall vi frige? Folket svarade- frige Barabbas.
Han var stråtrövare, men blev frigiven. Efter detta blev Barabbas en sökare. Han gick ner i katakomberna för att söka efter de kristna urgrupperna. Det var mörkt- mycket mörkt- ibland tyckte han sig se någonting glimma- ett flämtande ljus långt borta i mörkret.
Kan det ha varit Klas som citerar biskop Desmond Tutu?
"Då man är generös, gästvänlig, vänlig, omtänksam och medlidsam... En person med ubuntu är öppen är öppen och tillgänglig för andra, bejakar andra, känner sig inte hotad av att andra är duktiga och goda, för han eller hon har en inre säkerhet som beror på att han eller hon hör hrmma i ett större sammanhang." (Stefan Einhorn, Konsten att vara snäll, s. 201.)
Eller var det Mohammed Yussif som säger?
"När det gäller större sammanhang så passar det bra på Islam också. Vi ska vara vänliga, snälla och omtänksamma mot dem som är så mot oss och hälsa på alla fastän de inte hälsar. Tålamod ska vara vårt adelsmärke och vi ska vara generösa men inte så vi blir utblottade. Gud är det bästa handtaget som vi ska hålla oss i när det blåser och Han springer till vår hjälp när vi går mot Honom.
Vi är nog inte så självuppoffrande så vi vänder andra kinden till när vi blir slagna men försöker att inte vara extrema utan att hålla oss till den förnuftiga mittlinjen".

Musikaliskt tema med variationer

2010-02-05T12:03:00.000-08:00

Ett musikaliskt tema återkommer i tre varianter. Har bilderna i övrigt med varandra att göra?

Mannen med fiolen är Antonio Vivaldi. Han har komponerat musikstycket La Follia. Detta tema har tagits upp av Jan Johansson under namnet Sinclairvisan. Ett stycke som liknar de två nämnda är Theme sarabande av Georrg Friedrisch Händel. Det var ledmotiv i filmen Barry Lyndon regisserad av Stanley Kuberic. Dessa tre exempel inger mig samma ödesmättade känsla. Mannen med masken är Tom Cruise i filmen Eyes wide shut- som också är regisserad av Stanley Kuberic.

Men Prinsessan hos trollet av Ivar Arosenius då? En härlig och rolig bild. Jag tycker att den är besläktad men Gustav Frödings Ett gammalt bergtroll- något unikt nordiskt.

Glada musikanter

2010-01-31T01:59:00.000-08:00

Min kompis Klas var på Operan och såg Trollflöljten. När han kom hem var han tvungen att "duscha av sig" med med John Coltrane. Jag förstår vad han menar- det kan faktiskt bli lite för mycket av en genre. Själv såg jag på Charlie Parker i Jazzens historia. Där berättades det att han levde tre liv samtidigt. Den som musiker- den som narkoman och den som gift man med familj. Snacka om utnyttjande av dygnets alla 24 timmar. Människor med talang är ofta märkliga. Musik behöver däremot inte vara märkligt eller märkvärdigt. Här spelar Benny Goodman och Gene Krupa m.fl. Sing sing sing. Här är det spelglädjen och energin som gäller. Det är jazz men också världens bästa dansmusik.

Missnöje med facket

2010-01-26T10:49:00.000-08:00

I dag diskuterade vi facket i personalrummet. Våran arbetsplats, inom bussbranchen, ska i stort sett halveras till sommaren enligt lagen om offentlig upphandling. Detta gäller både medarbetare och arbetsledare. Jobben finns kvar men då i andra företag. Vilka ska gå? Facket hävdar LAS (Lagen om anställningsskydd) vilket ju är enlag och inte ett fackligt avtal. Här finns många orsaker till menings skiljaktigheter. Vad kan räknas som en arbetsplats inom ett större företag. Våran arbetsplats består av många mindre enheter.
Facket står inte högt i kurs i personalrummet. - Här har jag betalat fackföreningsavgift och nu ser dom till att jag får sparken. En äldre förare som jobbat här några och har många år inom yrket, men vid ett annat företag, kan alltså inte tillgodoräkna sig dem här. Flera åsikter- Las är något förlegat- vem vill jobba på ett företag med bara gamlingar- släpp in ungdomarna- de äldre kan erbjudas förtidspension.
För att mildra det stora missnöjet en smula säger jag, som fackombud, att orsaken att vi över huvud taget diskuterar vad som är rättvist har med den långa traditionen av facklig kamp att göra. Arbesgivaren kan inte sparka folk godtyckligt utan måste förhandla.

Kraften i orden

2010-01-24T04:33:00.000-08:00

I dag känner jag mig verkligen nere- har dödsångest -lyssnar på Arthur Rubinstein spelandes Chopin i axess- kanalen. Jag kommer som så många gånger tidigare att tänka på min favoritpoet Harry Martinson, Aniara och kraften i orden:

De sista timmarna av människotid

mot lågan vände sina ögons fråga.

Så satt på jorden mången fånge vid

sin sista lampas ljus och såg dess låga

och hörde hur plutonen ställde upp

där utanför där murens hårda sten

snart skulle spegla skottens mynningssken.

Dessa ord skrevs på 1950- talet Vi närmar oss slutet av rymdeposet Aniara och Harry Martinson sammanfattar berättelsen. Han ger också en genialisk beskrivning- spegling av tiden efter andra världskriget och det uppblossande kalla kriget. Jag förmodar att man inte kände till så mycket om fångläger, Gulag, och de enorma övergreppen på civilbefolkningen i dåvarande Sovjetunionen. Ändå känns det som det är detta Harry Martinson tänker på. Han reste i sovjetunionen under 30- talet som kommunist med rötter ur arbetarklassen, men han tyckte inte om det han såg. Sista versraderna lyder:

Ty rymdens grymhet övergår ej människans.

Nej människors hårdhet tävlar mer än väl.

Fånglägerscellens ödslighet på jorden

har tungt sin stenrymd välvt kring människans skäl,

när kalla stenar stumma hördes svara: här härskar människan. Här är Aniara.Hiroshima 1945

Vid en bensinmack

2010-01-03T02:44:00.000-08:00

Här står vi vid en bensinmack- jag och Kristina, fru till min kompis Klas som tagit kortet. Kristina ser lite otålig ut- kanske lite trött på dessa eviga kaffe och rökpauser. Det var några år sedan. Vi var på väg till Skara för att titta på en konstutställning. Det blev även tid till att gå in i Domkyrkan.

Nyårskonsert från Wien

2010-01-01T03:27:00.001-08:00

Nyårrskonsert från Wien. Jag rörde penseln fritt över papperet till en Wienervals- därav detta konstverk- kanske något för Museum of modern art.

Halleluja!

2009-12-28T10:57:00.000-08:00

Det första inlägget med den nya datorn.
På bilden Kämpebron, Ostindiska Kompaniet (numera Stadsmuseum) och Tyska kyrkan (Kristinae kyrka) Göteborg

Det avgörande skälet att jag skaffat mig en ny dator är att viruskyddet, Com Hems säkerhetspaket, hade vuxit sig för stort i den gamla datorn som endast var på endast 9 GB. Jag var tvungen att avinstallera virusprogrammet varvid datorn började att gå som en oljad blixt. Du vill väl inte ha en dator med en massa maskar och ormar inuti, skaffa dig ett fullgott virusskydd sade min storebror. Ibland kan jag känna mig själv full av ormar och maskar som kräver sin tribut och vad spelar det då för roll.Jag tänker närmast på de två dödssynderna lusta och frosseri- nåväl- högmod är den största synden av dem alla. Din kropp är ditt tempel så håll den ren- var det Jesus som sade det? Så får det bli även med den nya datorn. Medan jag har några kostnadfria dagar med Norton ska jag se efter andra alternativ som det som comhem och telia erbjuder. Den nya datorn är liten och smäcker och börjar redan kännas som en personlighet.

Midnattsmässa i Peterskyrkan

2009-12-25T01:50:00.000-08:00

Peterskyrkans kupol
Hörde i går på tvn att ett geni i Florens på 1400- hundratalet lyckades med att bygga en den första kyrkokupolen. Tänk vilken bekräftelse att var den första att lösa detta problem. Hela bygden hade förtvivlat i närmare 100 år. Den gamla teknien för att bygga gotiska valv höll inte för att bära upp denna kupol. Att det skulle var en kupol hade bestämts sedan länge så kyrkan blev aldrig färdig. Den unge mannen sade sig veta lösningen på gåtan men hemlighöll den, frågan är om han inte kom på det under själva byggnationen och färdigställandet, den bestod i att bl.a. lägga tegelstenarn i ett fiskbensmönster. Därefter kom kupolerna till på Peterskyrkan i Rom, ST. Pauls katedral i London och Isacskatedralen i Petersburg med några hundra års mellanrum.

Julkort

2009-12-20T02:57:00.001-08:00

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten och är vaken.
Viktor Rydeberg

God Jul och tomte efter behag

2009-12-19T03:46:00.001-08:00

Glöm inte ett nyårslöfte: Sluta röka!

Andlighet

2009-12-12T23:59:00.000-08:00

Var en källa, som ger ut.
Spegla dig i källan.
Där är du skön.
Där liknar du Maria.

Jag kommer att tänka på några ord av biskop Martin Lönnebo hämtade ur minnet. De får inrama en höstbild från Keillers Park

Vita villan i verklighet och fantasi

2009-12-07T01:32:00.000-08:00

(Bildanalys Sascha Bolotin)
Delar av barndomen sedd från satellit.
Här vid Gamlebyviken bodde jag i slutet av 1950- talet.
Från hög höjd kan man urskilja Ettan- administrationsbyggnaden till det på den tiden intilliggande sjukhuset (bild 1). På lite lägre höjd kan man se de sk. chokladhusen, som uppfördes under den tid som vi bodde här, och det närmaste grannhuset (bild 1och 2). På den nedersta högra bilden kan man slutligen se målet för denna lilla flygtur- den vita villan. Där tillbringade jag min första nio levnadsår.
Landskapet har förändrats
Flygbild över Västervik och Gamlebyviken
Mycket har förändrats sedan jag bodde här i slutet av 1950- talet. Villakvarter har vuxit in över det som tidigare var skog- den trollska Breviksskogen. Sjukhusområdet var då mycket avgränsat med portvaktsstugor och dubbla staket.

Min storebror

2009-12-04T10:58:00.001-08:00

Hur beskriver man en tio år äldre storebror?

Bilden är en korsning mellan min bror och den avatar
(docka) som han använder sig av i Second Life.

Bardomsminnen.
Jag minns att det såg väldigt gott ut när han drack choklad och åt ostsmörgås innan han gick till skolan. Jag minns en ryggtavla på en målmedveten gymnasist när han läste sina läxor.
Jag minns en sommarnatt vid Gamlebyviken och ljuset från en fotogenlåga under lövträden när han tog bort färgen på den gamla snipan, det var mysigt.
Det som jag tycker är betecknande är en stark karaktär, som säkerligen har danats i scouterna. Han har alltid varit politiskt engagerad och jobbat aktivt för det han trott på.
Som vuxen har jag följt hans göranden vilket inte varit lite. Han har konverterat till Islam. Nu är han med i Second Life. Ett andra liv i den virtuella världen.

Hypnos

2009-12-01T07:06:00.000-08:00

Någon tycker att jag ser hypnotiserad ut i mitt förra inlägg. Lyckligtvis har jag tagit mig ur denna hypnos.

Nils Ferlin och kognitiv terapi

2009-11-21T04:42:00.000-08:00

Nils Ferlin m.fl. diktare används i kognitiv terapi (se länken)
Med många kulörta lyktor
(ur Med många kulörta lyktor (1944))

Med många kulörta lyktor jag gick mig i världen ut.
De slocknade - ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.

Jag stannade - högst förlägen,
- allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans

och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år
förutan kulörta lyktor.
Det är ganska svårt - men det går.

Kafka i återsken.

2009-11-17T10:16:00.000-08:00

Jag lever i en värld beskriven av Franz Kafka. Vad återspeglar jag i texten? Om jag skulle återberätta något av vad Kafka skrivit- vad skulle då vara vesäntligt för mig?
Slottet
"Med blicken mot slottet gick K vidare, intet annat upptog honom. Men när han kom närmare blev slottet en besvikelse, det var ju i själva verket en liten ynklig stad för sig av små hopgyttrade bystugor..."

Så läser jag återigen Slottet av Franz Kafka. Det är få böcker som tilltalar mig så mycket. När jag läser den sjunker jag in i ett behagligt nästan hypnotiskt tillstånd mellan vakenhet och sömn. Berättelsen om Josef K som kommer som främling till byn vid slottsbergets fot, i det greveskap där han blivit anställd som lantmätare. Den feodala miljön med en järnridå mellan överhet och underklass, relationerna med människorna i omgivningen såsom kvinnan- Frieda och de två mehjälparna, känns bekanta från mitt eget liv. I yttre mening har jag inte mycket gemensamt med Franz Kafka som person- ändå ligger hans berättelser om utanförskap och att på ett avgörande sätt kunna påverka sin situation- mig så så nära om hjärtat. Mina tankar kretsar ofta kring hans böcker-Slottet, Processen och den oavsutade Amerika- tillsammans även kallade Ensamhetens Trilogi.

Tjo vad det var livat...

2009-11-10T08:33:00.001-08:00

I går var jag ute och rullade hatt med Gustav igen. " På Arendorffs tid fick man andas och med grevar och friherrar blandas" skaldar Nils Ferlin, och kanske någon kung emellanåt.

Maten var bra-

2009-11-07T22:04:00.000-08:00

Söndagmorgon och jag letar efter favoritdikter i min bok Den svenska lyriken med dikter av Nils Ferlin dikter. Ur diktsamlingen Med många kulörta lyktor som som kom ut 1944 hittade jag en dikt om månen. Den heter Maten var bra- och passar bra till min lilla fotofiltreteckning som jag gjorder en gång. Den börjar så här:

Maten var bra i mitt fattighus
men jag grubblade så på guds båda ljus.

Det stora lyste i dagen klar:
det tyckte jag ganska bakvänt var.

Jag hör Ferlins stämma genom texten- hans betoningar och pauseringar. Den fortsätter:

Det lilla lyste i nattens djup
kring dolda klyftor och glömda stup.

Envar som vilse i skogen gick
så mycken hjälp av det ljuset fick.

Och de som reste på stormigt hav
fick även lisa och hugn därav.

Ferlin får mig att känna den där inre enigheten- ett lugnt accepterande av eländet och alla motsridiga känslor inom mig. Enigheten ger en styrka. Några versrader till:

Så vilsamt var det och anspråkslöst
och milt mot allt som var undanföst.

Det lilla ljuset var månens ljus
det talte jag till i mit fattighus.

Det talte jag till i min ensamhet
medan vindarna drog över myr och vret.

Och vad störde det mej om jag ej fick svar
när mitt tarvliga rum som försilvrat var.

Ser att dikter som Med många kulörta lyktor är ett hjälpmedel i kognitiv terapi.

Ser även vad Klas har skrivit i dag. Interssant beskrivning av kärlek- tema med variationer.

Zonen

2009-11-02T01:44:00.001-08:00

Här har jag prommenerat ofta. Runt mossen vid Slätta Damm. Den väcker ofta vaga minnen av filmen Stalker av Andrei Tarkovsky. Vinden som tar tag i lövkronorna på sommaren. Nu ligger naturen i vinterdvala.
(I filmen ger sig tre män- en författare, en professor och så Stalker, en vägvisare och person med sällsamma egenskaper, in i en av myndigheterna avstängd zon. Vad har hänt där? Ingan vet. Rör sig sällskapet i cirklar eller framåt? Männen kommer allt längre in i zonen under ledning av vägvisaren.)

Denna dagen- ett liv

2009-10-31T23:14:00.001-07:00

Alla som sett Vi på Saltkråkan kommer säkert ihåg när Melker eftertänksamt säger- denna dagen ett liv. Jag hörde på bokmässan att Astrid Lindgren som barn sett denna devis på en vägg hemma hos Ellen Key.

Ett grymt gryningsljus.
Jag minns denna strof ur en visa av Jaques Brel. Den heter Amsterdam och beskriver det ofta svåra sjömanslivet där. Efter natten följer ett grymt gryningsljus.
Vad tänker man en morgon som denna- kanske söndagsmorgon- med tid för eftertanke? Denna underrubrik passar bäst om man vaknar upp med tanken att nu måste jag revidera mitt liv. Kanske efter en natt när man i ruset likt en råtta, ivrigt försöker att hitta ett hål, för att fly undan den föskräckliga verkligheten. Jag känner att jag börjar åldras- en ischiasvärk har svårt för att gå över och jag känner mig svag i ena benet. Snart är det en ny arbetsvecka.
Har man under en längre tid inte själv kunnat välja vad som är bra för mig är risken stor att omgivningen väljer åt en. Då hamnar man förr eller senare i ett väldigt trassel. Det här måste redas ut- jag måste börja om från början- skaffa mig en inre styrka utifån vad jag själv tycker och vill. På den punkten är livet obevekligt. Livet kräver inte fullkommning utan fulländning av mitt eget liv.

Jag minns mitt 70- tal... Enhetsfronten

2009-10-10T02:42:00.000-07:00

Tankar kring andlighet

2009-09-26T01:26:00.000-07:00

Besök i Botaniska Trädgården i Göteborg tillsammans med Klas och Kristina.
Min bild från Botanika Trädgården tycker jag passar till tankar kring andlighet. Tankar om andlighet känns angeläget för mig i dag- lördagen den 26:e september 2009.
En bild på ett berg skulle egentligen passa bättre till mina tankar, men då får jag ta en bild från nätet, eftersom jag aldrig varit vid Mount Everest. Sådana bilder kan vara upphovsrättsskyddade, så det känns inte riktigt okej.
Ett jättelikt begsmassiv som kan ses från olika håll är för mig en bra bild av Gud. När man på 700- talet såg berget från Mekka skrevs Koranen. I Indien 500 år före Kristus såg man berget från ett annat håll, och Buddhismen uppstod. Helt olika berättelser- som i mycket är präglade av sin tid. Trots det är det förvånandsvärt mycket som överensstämmer.
Först i vår tid har människorna runt det stora berget blivit medvetna om varandras existens.
Detta har i sin tur lett till att vi är många som har svårt för att tro på det som våra fäder och förfäder trodde på.

Fritt efter en idé av Birgitta Widhe.

Eftertanke.

2009-09-13T07:15:00.000-07:00

Betänk du dåre denna dag

Din levnadstråd är mäkta svag

kort är din dag

Bilden tagen på Klas 50- årskalas. En av de få bilderna när jag röker- därav den allvarliga texten.

Any Time At All

2009-09-05T04:07:00.000-07:00

Här måste jag ha tagit intryck av skivfodralet till A Hard Days Night. Detta omslag, som så många andra omslag till venylplattor från den tiden, omges av en nimbus- jag får gåshud av den. Undrar om dagens skivomslag har samma effekt på nutida ungdomar. Så tänker jag på den tidiga Beatlesmusiken som Any Time At All -vad hjärtat bankade på oss tioåringar.

Skräck

2009-09-02T09:41:00.001-07:00

2009-08-31T10:50:00.001-07:00

Orättvisa - orättvisa- ohälsa- man kommer inte ifrån att lagt kort ligger... För övrigt kan jag inte uttala mig i frågan om det tilltagande våldet i samhället- det samhälle som vi gagnat i olika syften- snyft, snyft snyft- det måste bli ett slut- hör ni inte- det måste bli ett slut... eller- vad säger jag- samla dig människa- man måste kunna nånting- jag sa kunna! Läs Klas blogg...

Jag kommer av ett brusand´hav

2009-08-06T01:43:00.000-07:00

Bilden på Klas på grenen i Skagen passar bra till utställningen Evert Taubes liv - Jag kommer av ett brusand´hav
Besökte min älskling på på sjukhuset i går. Hon ligger där efter operation och det är roligt att se hur hon blir stadigt bättre dag för dag.
Därefter prommenerade jag en stund på Liseberg. Jag tittade in på Taube-utställningen; Jag kommer av ett brusand´hav, och då passar ju bilden ovan med Klas på grenen vid Skagen bra in.
Jag blev tårögd av inledningsfilmen till utsällningen där sonen Sven- Bertil läser texten. Evert Taube berättar att han har en femåring inom sig- den femåring som lekte vid klippor och bränningar på Vinga. Sådana upplevelser är nog hemligheten bakom många stora konstnärsskap.
Jag gick vidare till Polketten och såg de många dansparen röra sig runt i cirkel- på avstånd såg det ut som någon trögflytande vätska som sakta rörde sig framåt. Men det var roligt att se alla duktiga dansare.

Med vassbåt över atlanten

2009-08-02T03:44:00.000-07:00

Med en symbol för solguden Ra reser man över Atlanten.

Såg i veckan en tv- dokumentär om Ra- expeditionen (Ra 1 och 2). Går det att resa med en båt gjord av papyrus över Atlanten från det gamla Egypten till Sydamerika ? Mycket tyder på att en sådan resa gjorts långt före Kolumbus- inte minst beroende på att i de två världsdelarna finns gemensamma kuturyttrigar såsom pyramider och båtar av papyrus

Thor Heyerdahl ville bevisa att en sådan resa kunde göras. Men en besättning bestående av represenranter för alla de stora världreligionerna gjordes två försök i slutet av 60- talet. Det andra lyckades. Det var faschinerande att se dessa män kämpa för att överleva, med saltvatten forsande in över relingen. Papyrusen höll- och det ålderdomliga sätt varpå det knutits fast, med rep, var helt oskadat. Ena styråran av trä, med tjockleken av en lyktstolpe, hade däremot brutits av som en tändsticka under en storm.

Jag tänker återigen på ordet Doer= en människa (or) som gör någoting, när jag ser denna expedition. Min dumma fråga om jag hade varit med hade varit- Ska vi inte segla tillbaks igen?

To watch movie in the summernight

2009-07-30T01:29:00.000-07:00

Vertigo by Alfred Hitchcock. What a fantastic description of how a woman can dupe a man. Ghostly when Scottie (James Stewart) buy clothes and changing hairstyles and hair color on a woman. She resembles of Madeleine (Kim Novak), whom he loves and thinks is dead. The woman is actually very similar-a necklace reveals that she is identical with the woman he loves.

40 år sedan första Månlandningen

2009-07-26T02:43:00.001-07:00

Den här veckan hörde jag ett nytt uttryck, nämligen doer, = en person som gör något. Det kan verkligen sägas om grabbarna som åkte till månen för 40 år sedan. Naturligtvis måste det också omfatta de 200 000 anställda på Nasa vid denna tidpunkt. Det var spännande att på tv återuppleva detta "stora steg för mänskligheten".

Four of a kind

2009-07-23T12:55:00.001-07:00

M

2009-07-22T11:05:00.000-07:00

MIN GENERATION

2009-07-13T02:28:00.000-07:00

Här en tidig inspelning med The Who. Det är ett fantastiskt dokument av den då rådande tidsandan (aug.65). Full fight pågår mellan sångaren Roger gitaristen Pete och trummisen Keith om att synas mest på scenen, medan basiten John är mera diskret i sin framtoning. Roger drar sig inte ens för att trycka sitt mikrofonstativ mot en symbal och därmed störa Keith i hans spel. Pete eller Keith gick för det mesta, enligt Pete, segrande ur den striden, medan Roger mer har sexappeal och visst- en bra röst. Det roliga med The Who är just brytningen mellan Keith extroverta och Petes mer introverta personlighetstyp tycket jag.
Här vinner Keith figten mellan de tre konkurenterna.
Se här vad Klas har för favorittrummisar.

Göteborg som jag ser det.

2009-07-10T10:13:00.000-07:00

Gästahamnen med Lilla Bommen- I bakgrunden Barken Viking och "Läppstiftet"En vik av Stora Delsjön. Känsla av vildmark bara några km. österut från centrum.

Att möta sig själv

2009-06-19T04:52:00.001-07:00

Vore det en skräckartad upplevelse att möta sig själv? - Vem är du som står bortvänd, skaldar Per Lagerkvist, men då hade han något annat i tankarna. Till sist står vi nog inför ett möte när cirkeln är sluten.

Tidiga musikupplevelser och drömmar

2009-04-19T03:37:00.001-07:00

Jag minns Lp:n Fresch Cream. Den var en av min barndoms stora musikupplevelser. Jag kommer ihåg när vi satt i min kompis Lennarts rum och lyssnade till den nyss utkommna skivan. Gitarrsolot av Eric Clapton i studioversionen av Spoonful var något helt nytt och enastående för mig. Och trummisen Ginger Bakers spel av medryckande synkoper i Rollin´ and Tumblin´ har jag ofta försökt att efterlikna som gammal trumslagare.

Och så hade jag en dröm...
I veckan hade jag en märklig dröm. Jag hade lånat skivan Fresch Cream av min barndomskamrat Lennart. Jag kunde inte hitta den och hade skuldkänslor. Jag gick utomhus i den stad där jag nu bor och letade. En äldre kvinna stod vid ett hus. Hon log mot mig och sade att hon faktiskt hittat något när jag frågade. Hon pekade en bit bortom huset och där låg skivan i en snödriva eller omgiven av snö.
Var kvinnan i drömmen min anima? Den kvinnogestalt som enligt psykoanalytikern Carl Jung finns inom varje man. Motsvarigheten hos kvinnan är animus. Anima uppträder ofta, enligt honom, som vägvisare.
Noterbart är även att kvinnan drömmen hade liknande drag med den kvinna som jag nu sällskapar med fastän äldre.

Vårat band när det begav sig

Lennart svarar...
Hej igen! Tack för bilden av dom söta bikinibrudarna! Angående drömassociationer så handlar mina drömmar mycket om skolan, jag har glömt böcker eller gymnastikkläder. Även vart man ska ta vägen första dagen i skolan kan vara ångestfyllt. Jag har ofta mardrömmar om läkare, en kommer jag ihåg bra: I behandlingen ingick att doktorn skulle dela mig på längden. När jag ifrågasatte detta vart doktorn hotfull och började låsa dörrarna. I nästa sekvens jagar han mig på lasarettstaket och skriker att jag ska lugna ner mig. Fresh Cream är intressant så till vida att jag kommer ihåg datumet jag köpte den: 1 april 1967.Däremot kommer jag inte ihåg om jag hade Bluesbreakers med Eric Clapton då, jag kanske köpte
A Hard Road först. Här i Sala är det soligt men kalla vindar gör att jag inte vill vara ute längre stunder. Hoppas det är varmare i Göteborg önskar Lennart.

Lennart svarar igen...
Hej igen! Det gör ingenting om du lägger in i din blogg vad jag har skrivit. Min bror, Stefan, och jag var på begravning i onsdags. Vår kusin, Håkan Örnflo,avled nyligen vid 63 års ålder. En ung kvinnlig präst var officiant. När hon talade om Håkans liv så tänkte jag på vart prästen kommer att säga om mig på min begravning. För många år sen hade jag en dröm om min begravning och en arbetskamrat som var väldigt retsam( vi blev vänner senare) hällde öl på min kista. Det berättade jag på jobbet sen och det skapade stor munterhet. Just nu håller jag på och läser en biografi om Rolling stones. Charlie berättar om hur imponerad han var av Alexis Korners band. Där ingick Graham Bond,Dick Heckstall-Smith, Jack Bruce o Ginger Baker. Ronnie berättar om
Mick Taylor att han var så osäker på sig själv att han bad Ronnie att gå upp på scen och spela istället för sig själv. Mick spelade då i ett band som hette Gods innan John Mayall lade sin faderliga hand över honom. Ha det skönt i vårvärmen önskar Lennart

Bild och text

2009-04-14T01:06:00.000-07:00

Min bästa bild när det gäller att belysa en text.

Orden samverkan och dialog torde vara mycket viktiga när det gäller vår miljö och över huvud mänsklighetens överlevnad. Den här bilden gjordes för att förstärka buskapet i en text om lokal samverkan på min arbetsplats enligt Samverkansavtalet.
Dialogbilden bygger på en tidigare bild. Det handlar mycket om tur när det gäller att få fram en bild som på ett bra sätt belyser en text.
(Klas och Kristina gav sin tillåtelse att medverka på dialogbilden även om dom i övrigt inte har något samband med texten om Samverkansavtalet och min arbetsplats Göteborgs Spårvägar.)

Semestermelankoli

2009-04-07T03:30:00.000-07:00

Det vore fint att resa till Maldiverna

Manligt- kvinnligt inom konst och design

2009-04-05T03:16:00.000-07:00

Jag hörde i radio p4 Göteborg om Coco Chanell; modedesigner som tidigt blev föräldralös och växte upp i kloster. Hon skapade på 1920- talet ett mode som gjorde tillvron lättare för kvinnor som den världberömda kreationen Den lilla svarta eller The little black dress. En radikal insats för kvinnans frigörelse inom modevärlden.

Här mannen på café av konstnären Juan Gris. Betydligt mera fyrkantigt och manligt än Coco Chanell. Hon arbetade med faschion som i direkt översättning betyder att forma, göra. Han målade abstrakt, båda mycket kreativa personligheter.Jag känner så väl igen det manliga, lite tillbakalutade kroppspråket, och vad tänker han på? What´s on his mind?

2009-03-28T09:58:00.000-07:00

Allting går att sälja med mördande

reklam
reklam
reklam

kom och köp konserverad gröt

"Farbror Blogger" föreslår att jag ska ha reklam i min blogg. Rerklamen skulle vara anpassad till inläggen och ersättnig utlovas om någon klickar på reklamen. Jag är faktiskt lockad att testa. Vad skulle det bli för reklam bredvid inlägg om Kafka och herr greve Vest- Vests slott eller av bilderna på Klas vid badbryggan nedan?

Minnen

2009-03-26T08:40:00.000-07:00

Vad vore livet värt utan vackra minnen? Här tar Klas ett tidigt morgondopp i sjön Gerdsken utanför Alingsås- sedan väntar en god frukost* där ingenting fattas. Av tradition brukar vi ta vårt första vårdopp tillsammans, om nu tiderna passar i vår stressade och väl inrutade verklighet.

Jimi Hendrix i mitt hjärta

2009-03-23T11:29:00.000-07:00

Nonsense about spaceships and even space people

Third Stone from the Sun

Tre trummisar jag minns

2009-03-21T02:11:00.000-07:00

Tre trummisar som betytt mycket för mig ända sedan jag som 12- åring stod utanför skytfönstret till musikaffären och snålvattnet rann inför en japensk virveltrumma av okänt märke som märkligt nog hade de s.k. sejarna (fjädrar som kan spännas för att få de typiska virveltrumsljudet) på insidan av det undre trumskinnet. Den kostade då på 60- talet knappt hundra kronor vill jag minnas.Därefter samlade jag på mig ett trumset av märket John grey Autoktrat, föutom golvpukan som var japansk av märket Star, ett märke som senare ökat i värde. Slutligen inhandlade jag som grädde på moset en virvelkagge av märket Ludwig- oj vilket sound- och som jag själv upplever som en raritet. Och så till ämnet läromästare. Efter att ha "fångat" Charlie Watts spel i Get out of my cloud blev dessa tre avbildade mina idoler. Ginger Baker som jag minns som en högrest vikingalik person som fyllde hela Kungliga Tennishallen med sitt spel.
Egil Johansen ökade mitt intresse för jazz, och där kom också musikskolan in med den Lilla blåsorkestern- jag minns honom också som en varm och rolig scenpersonlighet.
Så slutligen Mitch Mitchell- när han exempelvis går lös i Jimi Hendrix Manic Depression- vilken lirare som man säger på sportspråk. Dessutom är Mitch trumset precis som det skulle se ut på den tiden och det vattnas i munnen fortfarande.

Badet

2009-02-22T07:50:00.000-08:00

Skylten med 50: tals-stuk ovanför entrén till Valhallabadet som invigdes 1954.
Till badet går jag minst en gång i veckan. Först dusch och bastu- därefter 1000 m. i bassängen. Ibland tar jag på en väst för egen träning och springer i vattnet i stället. Då brukar jag sjunga Vaktpraden av Povel Ramel eller Nå skruva fiolen av CM Bellman för att hålla takten. Om jag simmar tar jag på mej simglasögon och näsklämma- viktigt för att inte få nackspärr och dessutom för att känna större närhet till vattnet. Efter 200 m. uppvärmning känner jag mej som en säl eller valross som simmar över Atlanten mot exotiska mål som Island eller Påskön. Bilden till höger: Detta är min vy medan jag mediterande tar en kopp kaffe och en rök innan jag går in på Valhallabadet. I förgrundenValhalla idrottsplats, Nya Ullevi och i fjärran Skansen Lejonet
Jag är definitivt ingen renlevnadsman vilket framgår av den här bilden men just lusten att röra sej i vatten sitter djupt.

Skärpning- är jag förälskad?

2009-02-17T09:59:00.000-08:00

Nu har jag inte bloggat på länge. Det som fyllde min tid så mycket under i stort sätt hela förra året- så många roliga timmar ofta fyllda med inspiration. Nu tittar jag lite förstrött tillbaka på bilderna och de tidigare inläggen. Har jag blivit slö? Allt har ju sin tid och för mig känns det just nu som något är fullbordat, som om jag knutit ihop en säck.
En orsak till den sinande blogginspirationen kan vara att en kvinna kommit in i mitt liv under den senaste tiden- från vilket vädersträck vet jag ej. "Hon kom som en vind- vad bryr sig en vind om förbud" skaldar Hjalmar Gullberg. Jag som i åratal nästan förtvivlat har jagat genom caféer, krogar och danshak. Kastat mig oroligt runt i sängen och drömt, drömt och åter drömt. Jag som så ofta har suttit strax bredvid de "lyckliga tu" och funderat i timmar på att detta händer aldrig mig. Och så plötsligt händer det bara så där, alldeles av sig själv.
- Du ska veta min son att det är kvinnan som väljer mannen och inte tvärt om, sade min gamle far efter ett långt liv. Jag kan inte motsäga honom, men vi är också olika, alla vi män och kvinnor. Förälskelse tar sin tid i anspråk. Lusten att blogga kanske återkommer, för det är ju himla kul. Under tiden ser jag på hennes porträtt som står här strax bredvid.

Göteborg i mitt hjärta

2009-01-19T03:53:00.000-08:00

Tidigt kom jag till Göteborg i den båt som vi kallar livet och som vi bara delvis själva styr.
Mycket vatten har flutit i Göta Älv sedan jag kom hit. Liksom färgkarlen i boken Siddharta som åldras vid floden, åldras jag sid Göta älv, med vattnet i ständig rörelse kring båtens skrov.

Min blogg Doris och Harry Martinson

2009-01-05T22:12:00.000-08:00

Nu ska jag skriva litet om mina två bloggar; Här är jag och Doris. Av en tillfällighet blev det två bloggar när jag började, en vit och en svart. Idén föddes att i den vita bloggen skriva om lite mer vardagliga saker , och i den svarta försöka beskriva upplevelser i mitt undermedvetna såsom drömmar; den mörklagda delen av mig själv. Jag fick beröm av min bror som efter ett tag tyckte sig se ett intressant spänningsfält emellan dessa bloggar.
När det gäller den svarta bloggen, med namnet Doris, har också en poet inspirerat mig nämligen författaren och nobelpristagaren Harry Martinson och då i synnerhet hans rymdepos Aniara, en revy om människan i tid och rum. Redan i det första inlägget har jag med hjälp av ett ritprogram försökt att avbilda Doris, detta kvinnonamn som har flera underbetydelser i boken. Så hela bloggen vilar på något sätt på en bild av en kvinna med breda höfter. Kanske är det en modergestalt.
Dock representerar inte denna kvinnogestalt det högsta stadiet av Anima, d.v.s. kvinnan i mannen, i dess fyra stadier, möjligtvis det tredje stadiet. Det högsta stadiet kan enligt läkaren och psykoanalytikern Carl Jung representeras av Pallas Athena eller Mona- Lisa. Jag tänker på Miman i Aniara som visserligen är gjord av människohand men samtidigt är ett kvinnligt väsen med förmåga att ta in bilder och dofter från universum. Något av en superdator med ett känsloliv.

I Juletid

2008-12-18T11:50:00.000-08:00

Dialog och samverkan enligt avtal

2008-11-04T10:13:00.000-08:00

Jag har som fackligt ombud deltagit i en tvådagars utbildning i samverkan på arbetsplatsen enligt Samverkansavtalet. Denna bygger givetvis på Lagen om medbestämmande och Arbetsmiljölagen men i en föränderlig värld har har arbetsgivarens och den fötroendevaldes roller förändrats.
Syftet med samverkansavtalet är en En bra verksamhet med ett gott resultat. Den enkilde arbetstagaren, numera kallad medarbetaren, ska uppleva Meningsfullhet, begriplighet och hanterlighet i sitt arbete för att behålla sin hälsa och ett långt liv. Vi ska i möte med arbetsgivaren använda oss av Dialog i betydelsen: Att med ordens hjälp söka gemensam mening. När mötet tar upp ett ärende ska ombudet byta färg på sin keps och börja förhandla.
Vad har det lokala arbetsplats/skyddsombudet för uppgift? Ombudet är bärare av avtalet, i det här fallet Samverkansavtalet, tills dess nytt avtal gäller.

Minnen från sommaren

2008-10-26T11:04:00.000-07:00

Kan man tänka en mer idyllisk småstadsbild. Bilden från Hjo.
En svensk mini-roadmovie, fast med stillbilder, med en liten röd Toyota Corolla. Klas och Kristina fikar mitt i Jordgubbslandet d.v.s. Finnerödja. Kan man återigen tänka sig ett mer mysigt hotell än det vi bodde på i Strängnäs, alldeles invid Ångbåtsbryggan.
Nu är det den 26:e oktober. Jag satt vid köksfönstret i morse och lyssnade på fågelkvitter. Jag såg regndroppar under de nakna grenarna på det Japanska Körsbärsträdet. Det kunde lika gärna ha varit tidig vår.

Göteborg

2008-10-04T02:05:00.000-07:00

Jag återvänder till en bild som jag använde när min blogg var ny. Det var hösten 2007, snart för jämt ett år sen. Återvänder till samma bild. Det liknar det sätt varpå de de ryska ikonmålarna arbetar. Att måla samma motiv om och om igen och studera de små skillnaderna. Det var i oktober 2007, luften är hög och klar. Det nya radio/tv- huset invigs på Norra Älvstranden. Jag tar en bild över älven in mot stadens centrala delar med min nya digitalkamera. Jag har bott i denna stad i 28 år. Jag känner mig som en del av den. Staden liknar människan- den byggs till och blir aldrig färdig.

En dag i parken

2008-09-28T07:33:00.001-07:00

Vart tog Klas vägen?
Där är han- i pariserhjulet!

Hösten 2007

2008-09-15T11:16:00.000-07:00

Bilder från hösten 2007 tagna med min nyinköpta digitalkamera. Luften är hög och klar och mina två bloggar Här är jag och Doris är i vardande. Det är invigning av det nya radio och tv-huset vid Norra Älvstranden i Göteborg.

På min väg till invigningen passerade jag Keillers Park. Sjävpoträttet är tillagt vid ett senare tillfälle. Krister Henriksson berättade en gång att hans värsta mardröm var att möta sig själv.

Så vill jag bo!

2008-08-20T12:03:00.000-07:00

I söndags tog jag tåget till Faster Kerstin! Att bo mitt i naturen och kunna se årstidernas växlingar alldeles utanför fönstret är en nåd att stilla bedja om. Att ha två katter, naturtomt och utedass är något för oss som ur "usla brunnar ösa" i vår jakt efter prylar och standardhöjning.
Vägvalet är ditt!
Faster Kerstin är vegetarian och medlem i förenigen Djurens vänner. Hon tär inte mer på jordens resurser en människorna i Indien per capita. Faster Kerstin vet hur man ska leva.

OS i Peking

2008-08-09T04:16:00.000-07:00

I går tittade jag på invigningen av OS i Peking. Först en stund hemma och därefter på puben. Det är alltid roligast att se när de små nationerna vandrar in på arénan i sina folkdräkter. En flaggbärare och två deltagare varav den ena är lite överviktig, kanske kulstötare, och alla tre ser lika glada och stolta ut. Då känner jag
andemeningen med OS.
I övrigt var invigningen en kort historielektion. Kineserna har uppfunnit krutet, papperet, boktryckarkonsten och kompassen.
Den store tänkaren Kon Fu- tsé har tagits upp i det nya Kina. Han trodde på blind lydnad under goda ledare. Vem bedömmer om ledarna är goda tänker jag. Dessutom tror jag inte att en nation som hyser blind lydnad till sina ledare i längden har någon framgång.
(Bilden till höger; OS i Stockhom 1912 där min morfar medverkade som funktionär).

Naturbegåvning!

2008-08-08T12:14:00.000-07:00

Gammal och risig inspelning, men med vilken atmosfär och tidsanda. Så ville jag vara. Det ryktas att Keith Moon gick in på en spelning med The Who, satte sig vid trummorna, och den gamle trummisen blev petad. Inte så snyggt kanske, jungelns lag. Men vilken naturbegåvning han var.
(Bilden påminner mig om urklipp från tidningen Bild- Journalen som flickorna klistade upp i sina rum)